Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 9 januari 2015

Barn förhörs utan advokat

Barn fortsätts att förhöras utan advokat
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article20121567.ab
En 15-årig pojke som misstänks för en våldtäkt och ett våldtäktsförsök i Stockholmstrakten anhölls för ett par dagar sedan.
Huvudregeln är anständigt nog att ett barn ska ha en advokat med sig då hen förhörs av polis eller åklagare.
Ungdomar har inte ett färdigutvecklat omdöme och kan erkänna brott som inte har begåtts i förhoppning om att släppas fria, av rädsla eller börja ljuga om ovidkommande saker.
Inte minst behöver de juridiskt stöd och någon som upplyser en om ens rättigheter.
Men pojken förhördes utan advokat. Något som polisen i efterhand har förklarat med att det var natt, att det inte gick att få tag på ett biträde och att socialtjänsten faktiskt var närvarande. Och att det var åklagare som fattade beslutet om förhör.
Det här är dessvärre inte första gången som poliser eller åklagare tar lätt på bestämmelserna om hur brottsmisstänkta barn ska behandlas.
JO har under 2000-talet vid några tillfällen kritiserat polismyndigheter för att ha struntat i reglerna på denna punkt.
En genomgång som Ekot gjorde för några år sedan visade sig att polisens ungdomssektion i västra Stockholm inte alltid var så petig med bestämmelserna.
Och i samband med en utredning om en uppmärksammad misstänkt gruppvåldtäkt förra året bloggade en polis om förhör som hölls med en av de misstänkta pojkarna utan advokat.
Viljan att lyssna på till exempel Europarådets tortyrkommitté, som 2009 kritiserade Sverige för att polisen tar in ungdomar till förhör utan att upplysa dem om sina rättigheter och att det förekom förhör utan närvarande försvarare, är med andra ord på sina håll begränsad.
Inte heller FN har fått gehör för sina klagomål på Sverige för denna underlåtenhet.
 
Hur vanligt förekommande är det att rättsäkerheten sätts ur spel på detta vis? Advokater jag har pratat med hävdar att det är satt i system.
En anklagelse som indignerade poliser med kraft tillbakavisar: det går inte alltid att få tag på advokater och det händer även att de grymtar något om att förhör kan hållas utan deras närvaro och sedan somnar om.
Oavsett utbredning är det dock bevisligen så att oacceptabla metoder används mellan varven.
Det finns en uppenbar risk för att det här och där inom polisväsendet har uppstått kulturer där genvägar tas för att uppnå resultat, där erkännanden kläms fram ur livrädda ungar utan att någon jobbig advokat som är petig med förhörsmetoder och rättssäkerhet är närvarande.
Detta är något som måste tas på största allvar.
Artikel 37 D i FN:s konvention om barns rättigheter föreskriver med all önskvärd tydlighet att ett barn som berövats sin frihet har rätt att snarast få tillgång till juridiskt biträde.
Det är inte smickrande för en rättsstat som gör anspråk på att vara anständig att svårigheten att leva upp till denna självklara regel är så uppenbar.    
Ja brist på barnperspektiv finns det lite varstans

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar