Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 6 januari 2015

En som fick

Här är en som fick ersättning http://www.gp.se/nyheter/reportage/1.2583163-jan-popp-fick-upprattelse-for-vanvarden
Jan var sjutton månader när han första gången kom till ett barnhem.
Som bostadslös kunde inte Alice ta hand om sina pojkar och bad barnavårdsnämnden om hjälp. Under flera år framöver kämpade Alice för att hålla ihop sitt liv tillsammans med sina söner. Hon sökte hjälp själv men blir inte lyssnad på, i stället klassades hon som debil och gnällig.


Som sexåring beskrevs Jan i sina journaler som vild, bråkig, hyperaktiv, oberäknelig och provocerande – ett farligt barn. Mamma Alice försökte att ta hem sina söner från barnhemmen då och då men klarade inte av det. När hon sökte upp sjukvården för att göra en abort så tvångssteriliserades hon. Hon klarade sig knappt på sitt ekonomiska understöd men vågade inte jobba av rädsla för att mista det lilla bidrag hon fick.

När Jan skulle placeras i ett fosterhem blev han lovad undervisning. Men i stället utsattes han för grova sexuella övergrepp och kränkningar. Hemmet var kärlekslöst och fostermamman tog död på hans undulater som Jan fått av sin mamma.

En dag krävde fosterföräldrarna att Jan skulle ut ur huset. De åkte sonika bort en helg och krävde att han skulle vara flyttad på när de kom hem.

Jan återvände till Alice och skolan. Men han mobbades, kallades för ”tattarungen” och ”barnhemsungen”. Hans skolgång fungerade inte. Under flera år skelade han kraftigt och hade det svårt med synen, men fick inga glasögon.

Jan slutade skolan, tog ströjobb, drömde om att bli bilmekaniker men övade i stället upp sig till en av de flinkaste tjuvar. Han skrotade, stal koppar som han sålde. Stora amerikanska bilar blev hans signum.

Efter ett fängelsestraff på 90-talet vände det. Det blev bara nog.

Jan skaffade ett hus utanför Göteborg, några renoveringsobjekt till bilar och tog alla körkort som gick att ta. I dag står bildelar, lackade och olackade här och var i huset. Ivrigt tar han med oss ned i källaren och visar bilen som mer eller mindre såg ut som en skrothög för två år sedan.
 
Hela hans berättelse är med i artikeln

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar