Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 28 december 2014

Vet bäst

2010 gjordes en ändring i lagen om unga lagöverträdare (LUL), som skulle leda till att polisen utredde alla grövre brott som begås av barn under 15 år. I övriga fall skulle socialtjänsten bedöma behovet av polisutredningar.
http://www.dagensjuridik.se/2014/12/nya-lagen-har-inte-lett-till-fler-utredningar-av-barnbrott-olika-syn-pa-vardet-av-ett-forhor
Men lagreformen har inte lett till att en större andel av de brottsmisstänkta barnen utreds av polisen, enligt en ny rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå). Såväl 2005 som 2012 var det en femtedel av dessa fall som utreddes. 
- De grövre brotten, som till exempel rån, våldtäkt, grov misshandel och mordbrand utreds däremot oftare. Men det görs fortfarande inte regelmässigt.
Andelen utredningar som initierats av socialtjänsten halverades mellan 2005 och 2012, tvärtemot lagstiftarens intentioner. Det tycks delvis bero på att socialsekreterarna inte uppmärksammat att det ligger på dem att be polisen om en utredning, när de tycker att en sådan vore värdefull.

Men det beror också på att socialtjänsten ofta tycker att de fått veta tillräckligt om vad barnet gjort och vilka insatser som behövs genom den egna utredningen.
- Polisen och socialtjänsten har ibland lite olika syn på värdet av ett polisförhör. En ökad samverkan behövs för en ökad förståelse för varandras roller och kompetenser, säger Nadja Bogestam.

En underliggande tanke bakom lagändringen är att den markering som ett polisförhör innebär, skulle kunna minska risken att barnet återfaller i brott. Brås studie ger dock inget stöd för den tanken.

Återfallsrisken är också stor bland barn som misstänks för brott. Inom ett år en fjärdedel av de dessa barn misstänkta för nya brott, och inom tre år är det hälften av barnen som misstänks för nya brott.
- Att så många återfaller är ett tecken på att detta är en grupp barn som samhället bör rikta uppmärksamhet mot. Men just polisförhör verkar inte vara någon effektiv insats, säger Stina Holmberg, enhetschef på Brå.
 
Ja tänk vad lite samarbete skulle kunna göra och tänk om man kunde följa lagen. Reagerade särskilt på texten: Men det beror också på att socialtjänsten ofta tycker att de fått veta tillräckligt om vad barnet gjort och vilka insatser som behövs genom den egna utredningen.
Man anser sig vara allsmäktig, veta bäst och tolkar själv utan inblandning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar