Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 20 december 2014

Samarbete

Har varit på tur, en resa för att träffa familjehem, samt biologiska föräldrar som förlorar sina barn i vårdnadstvister.
Vi har samlat in erfarenhet, tips ideer och diskuterat och beslutat om samarbete.
Det blev både en "dotterorganisation" så nu har vi två. Det innebär att vi behöver en till för att kunna bli remissinstans om jag förstått det hela rätt.

Vi fick även en ny samarbetspartner. http://www.hjartamodochstyrka.com/forandring-framtidens-barn/
Har även fått kontakt med en kille som vi skall börja samarbeta med, återkommer om det.
Även en stiftelse som bl.a jobbar med träffar mellan mor och far föräldrar och placerade barn.
Vi växer snabbt just nu. Boken har gått iväg för tryckning.

2 kommentarer:

  1. Vabra att det går framåt. !! Eftersom politiker väl inte kommer ta nåt ansvar innan nyval och pga det parlamentariska läget i landet , och media ju bryr sig lika lite, om hur mycket fördomar styr i det här landet, inte bara SD är ett stort exempel på det - att så många faller offer för deras rappakalja, säger en hel del om Sveriges tillstånd.
    Får de än mer makt, har ju människor inte lärt något om historians ondska, men de familjer som far illa av socialtjänstens sociala experiment, och hårda framfart, som ingen som aldrig varit drabbad någonsin lär förstå- de lär sig.
    Det behövs verkligen samlas in erfarenhet från dessa familjer om något ska förändras till det bättre.
    Eftersom ju soc verkligen har en kris, som ingen riktigt tar ansvar för- och som drabbar tredje person HELA tiden- som kör över för att de KAN, för att IVO och andra myndigheter inte ger tillräckliga korrektioner när fel begås, gång på gång.
    Ungefär lika förnedrande som att prata om rätt till skadestånd och fina ceremonier i stadshus för vanvårdade som sedan får höra att de inte for illa TILLRÄCKLIGT mycket....tyvärr.
    När ska soc börja jobba med de barn som VERKLIGEN far illa,och få utbildning /resurser som räcker, för att rädda alla barn som hinner dö?
    Varje dödsfall är ett för mycket, varje fosterhemsbarn som blir flyttad på mot sin vilja är ett misstag för mkt, varje förälder som körs över, är misstag som kan ge sådana konsekvenser som vi redan sett- att fler väljer rädslan /SD- och total kaos uppstår.
    Som i riksdagen, som på socialkontoret...,

    SvaraRadera
  2. Skandalerna avlöser varandra... , var tredje soc. sekr funderar på att byta jobb-inte konstigt att de får så svårt att vara objektiva i sitt yrke och kan hitta på vad som helst .
    När inte ens fällande dom ger upprättelse, kanske fler skulle orka att polisanmäla soc.tjänstemän, för att skapa mer granskning av en myndighet i kris?
    Fast det känns som mobbing på skolor, där anm. till Skolverket så många gånger inte leder till ngt, och de drabbade får fly istället...precis som med barnen med skyddad id, som får fly,när socialtjänsten bryter mot lagar- som ingen orkar anmäla , för att överleva går före.
    Som i Yara-fallet, panik inom kommunen och någon måste vara syndabock!-ah rektorn!
    Och de själva då?

    SvaraRadera