Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 31 december 2014

Skyddsnätet måste hålla

Hittade en ledare
http://www.expressen.se/ledare/ledare-skyddsnatet-maste-halla/
Brister av det här slaget finns på många håll i landet. Barn far illa allt för länge, alltför ofta, utan att samhället griper in.
För att socialtjänsten ska kunna göra ett bra jobb måste lagarna vara vettiga. Rutinerna måste vara ändamålsenliga - och åtföljas. Och personalen måste vara kompetent.
Men socialtjänsten är en krisbransch. Erfarna socialsekreterare flyr fältet. I synnerhet flyr de områden som rör barn och ungdom och försörjningsstöd. Många gånger ersätts de av nyutexaminerade socionomer. Som i sin tur blir kortvariga.
En ond cirkel uppstår: stor personalomsättning leder till misstag och ineffektivitet. Ineffektiviteten leder till stress, eftersom man inte känner att man gör ett bra jobb. Det ökar personalomsättningen. I många kommuner tvingas man anlita bemanningspersonal, vilket blir både ryckigt och dyrt.
Ofta är budgeten för snålt tilltagen, givet behoven.

På bloggen "Nu bryter vi tystnaden", där desperata socialsekreterare berättar om sin tillvaro, skriver en: "Lagstiftning, professionalitet, etik och moral får stryka på foten för ekonomiska intressen. Det är allvarligt och många tiger, säger upp sig eller beter sig som om att detta är fullkomligt normalt."

Politiker, både på riksplanet och ute i kommunerna, måste ge socialtjänsten drägliga förutsättningar. Personaltätheten får inte vara för snålt tilltagen. Lönen måste vara bra. Mentorsystem skulle kunna förhindra att nyutexaminerade lämnar yrket i förtvivlan.
 
Socialtjänsten är samhällets sista skyddsnät för människor, inte minst barn, som far illa. Det får inte trasas sönder. Det måste hålla.
 
Ja man kan väl inte annat än hålla med. De finns de som tror att jag är emot handläggare men så är det inte. Jag strider lika hårt för att få drägliga arbetsförhållanden för dem. Annars kan vi inte heller förvänta oss att de skall göra ett bra jobb. Först då kan vi arbeta bort de som inte borde finnas där, de som inte gör ett bra jobb även om de skulle få möjligheterna.
Jag jobbar som familjehem och jobbar för att vi skall få det bättre men jag vill ändå ha bort de som inte gör ett bra jobb, annars drar det ner oss som gör det.
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)