Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 23 december 2014

Barnfattigdomen

För något år sedan var det massa prat om barnfattigdomen. Uppdrag granskning gjorde ett program där man påstod att den inte fanns och det blev rama skri. Maen nu verkar det ha blivit rätt tyst om det som så mycket annat. DEt lyfts ett tag men sedan tystnar det. Önksar att svensk press vore som utländsk där man tar upp en sak och sedan driver den tills det händer något. Här lyfter man bara om det säljer lösnummer.
I vilket fall att det tystnat är det en som lyfter.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article20031387.ab
Oavsett valrörelse är december och jul svåra tider för många i vårt samhälle. Julklappar ska köpas, mat ska inhandlas. Och det finns väldigt många som helt enkelt inte har råd. Många barn som inte får besök av tomten.
Enligt Rädda Barnens barnfattigdomsrapport som släpptes för en dryg vecka sen, lever 230 000 barn i fattigdom. En ofantligt stor grupp. Trots att problemet inte verkar krympa över tid, trots att ungefär 12 procent av alla barn lever i barnfattigdom, verkar ingenting faktiskt hända. Detta är anmärkningsvärt. Har nyhetsvärdet i att en kvarts miljon barn är fattiga försvunnit, har vi vant oss vid tanken eller finns det helt enkelt inga lösningar? Jag tror snarare på de två första än den sista förklaringen. För självklart finns där lösningar.
Sedan Uppdrag Granskning i januari 2013 totaldemolerade barnfattigdomsbegreppet, och utan egentligt underlag sågade Rädda Barnens hela arbete i ämnet, har en hel del hänt. Eller snarare, mycket mindre har hänt än vad vi kunnat önska.
Det Janne Josefsson gjorde när han utmålade barnfattigdom som ett icke-problem på bästa sändningstid är sorgligt, men framför allt respektlöst mot de barn som fortfarande lever kvar i ekonomisk utsatthet. För faktum är att det mediala och politiska intresset för frågan har avtagit sedan dess.
Varför har den här viktiga frågan lagts på is?

Jag har svårt att förstå varför barnrättsorganisationerna inte mer högljutt står upp för att barnfattigdom visst är relevant, att det är så pass allvarligt att väldigt många samhällsproblem hade kunnat undvikas bara barn hade en ekonomisk och socialt trygg uppväxt. Men när frågan istället har avtagit i relevans är det ju inte konstigt att vi inte längre bryr oss lika mycket.
Men det är verkligen inte okej att så många barn lever i fattigdom. Det är inte okej att ett endaste barn går till skolan i trasiga eller för tunna kläder. Att ett endaste barn inte äter sig mätt för att familjens kylskåp ekar tomt.
Vi behöver kräva att politikerna tar barnfattigdomen på allvar, att varenda unge får en skälig levnadsstandard som Barnkonventionen fastslår. Och om inte opolitiska barnrättsorganisationer som Rädda Barnen med förnyat mod gör det åt oss, vem ska då göra det?
 
Kan bara hålla med. Varför är det så tyst i de viktiga frågorna?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)