Dom tog "våra" barn: Vad gör man själv åt problemen?

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 21 december 2014

Vad gör man själv åt problemen?

Hittade en liten notis om en från gruppen state of drama som såg en tiggare utanför systemet.
http://www.bt.se/nyheter/boras/20-tiggare-i-boras-skankte-dagskassa-(4483082).gm

I lördags satt det en kvinna utanför systemet och tiggde när jag skulle köpa pilsner. Hon hade konkurrens om platsen vid utgången av två andra kvinnor som samlade in pengar för världens barn. Plötsligt reste sej kvinnan som satt och tiggde sej upp, tog med sej sin papperskopp med dagens insamlade mynt, stegade fram till kvinnorna med världens barn bössor och tömde nästan hela sitt innehåll i en av bössorna.

Kanske är det så att man har lättare att känna för människor som har det svårt, om man själv vet vad det innebär att leva i svår fattigdom. Då kanske det också blir lättare att skänka bort sin dagslön till någon som behöver den mer.
Kanske har vi som är rotade i den västerländska "Jagtänkarkulturen" / "Alla-får-sköta-sej-själva-kulturen", lite att lära av människors sätt att tänka, som kommer från Europas fattigaste områden. Eller? För när skänkte du själv en dagslön till Rädda Barnen senast?

Sedan var det pappan vars son retades för att han gillade "tjejfärger" vad gällde kläder.
http://www.bt.se/nyheter/mark/arets-coolaste-farsa-draget-som-hyllas-i-mark-(4576915).gm
Han tog på sig klänning och följde med till förskolan.

När hans sexåriga son inte längre ville ha på sig lila strumpor för att han kunde bli retad, kände Mentor Pasha att han var tvungen att göra något. Se sköna bilden i artikeln!

När han sedan dök upp på jobbet iklädd sin frus klänning och rosa benvärmare trodde många av hans kollegor att han klätt ut sig till någon maskerad. Men när han berättade varför han klätt sig som han gjort var det många som kom fram till honom och tyckte han gjorde något bra.

– “Är ni födda i klänning?” frågade jag. Sedan förklarade jag att det inte är kläderna som avgör om man är tjej eller kille, och att folk kan gå klädda som de vill, säger han.
Efter det lugnade de flesta ner sig, och budskapet verkade gå fram väl. Enligt Mentor Pasha finns det ganska mycket traditionella värderingar i Fritsla om att killar ska leka med killsaker och tjejer med tjejsaker, vilket han vill motarbeta. Kanske är det bästa sättet att vara en bra förebild genom att leva som man lär, och Mentor Pasha hoppas kunna inspirera även andra med sin tysta aktion.

Han fick stort stöd av föräldrarna när de skulle hämta ut sina barn, och många tog även bilder och lade ut på sociala medier. När Mentor Pasha själv kom hem från jobbet fick han höra från sin fru att hennes inlägg redan delats över 50 gånger på Facebook, och kommentarena var övervägande positiva.
– Jag trodde inte att det skulle bli så stort, men ju fler som ser desto bättre! Jag hoppas att det hjälper barnen också, om de har funderat på att klä sig i rosa att de vågar det också, säger han.

Radion reagerade också http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6051824

Fritidsledaren Mentor Pasha har väckt stor uppmärksamhet på sociala medier. När hans sexårige son retades för sina "tjejstrumpor" gick Mentor till jobbet i klänning.

– Jag försöker poängtera att man får klä sig som man vill. Hur mycket det gett vet jag inte, men de flesta föräldrarna här har pratat om det.
– Exempelvis, på avslutningen idag kom en kille i fyran i en jättefin härlig klänning. Nu kanske man vågar - det har ingen betydelse vad man har på sig.

Ja det var också ett sätt (kul sätt)att få andra att få upp ögonen för ett problem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....