Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 29 december 2014

Vår verklighet v 51

Fick ett meddelande på facebook. En fostermamma ville att jag skulle höra av mig. Hon berättade att hon hade en flicka på 4 år placerad. Flickan togs direkt på förlossningsbordet. Hon var så skadad (tror mamman missbrukade) att hon fick stanna på BB i fyra månader. Sedan hamnade hon i ett jourhem. Min passus om flickan var på BB så länge borde de förstått att hon skulle komma att placeras och borde kunnat jobba för ett familjehem som kunde börjat besöka henne där för att sedan ta över då hon var frisk nog. I vilket fall I jourhemmet bor hon tre månader så hon har bott i nuvarande hem sedan hon var 7 månader och hon är idag 4 år.
De har haft flera handläggare även om det bara handlar om 4 år.

Flickan har flera syskon alla placerade. Hon har flera diagnoser och skador. Flera som krävt operationer. Han har haft umgängen till och från 45 min i taget med övervakning. Efteråt har hon reagerat kraftigt Vägrar att lämna fostermamman, är som ett klister på henne och kräks så länge och mycket så hon har tappat vikt. Nu skulle hon opereras och läkaren slog larm och sa att de fick ställa in umgängena så att hon gick upp i vikt annars kunde de inte operera. Så skedde. Men samtidigt kommer en ny handläggare. Hon menar att så kan man inte göra. Umgängena måste igång igen annars får man väl omplacera flickan till någon som klarar av att få henne att behålla vikten ändå. Fostermamman ringde läkaren som ringde handläggaren och sedan har det varit lugnt men hon är orolig.

Hur kan det komma sig att en handläggare kan får efter att ta över ett ärende ändra hela planering som har funnits under kanske flera år? Hur kan en handläggare få/ha rätt att göra en helt annan bedömning och ändra på all planering som finns? Hur kan en handläggare ha rätt att göra en så ny bedömning att barn tvingas flytta ifrån allt de ser som sitt?
De kan alltså misskreditera sina kollegors arbete. Hur kan de tillåtas ha en annan syn hur kan deras syn vara det som styr när det resulterar i att barn omplaceras ifrån det de ser som sitt hem?
Ang handläggare borde man kolla i samtal med psykolog under utbildning men även inför anställning hur det ser ut med deras relationer som t.ex kontakt med partner, föräldrar, samt barn. Om de har destruktiva relationer hur skall de då kunna vara objektiva? De kan ha massor av sammanbrott utan att någon kollar.
De bedömer hur vi städar men kan ha fått stryk om de inte städade, De kanske har delad vårdnad eller är så osams med släkt att kontakt inte ens finns. Det kanske är de som orsakar sammanbrott på det personliga planet hur skall de då kunna medla eller samarbeta i jobbet? Om de själva ligger i t.ex en vårdnadstvist hur skall de kunna vara objektiva då de lägger en umgängens plan. Alla deras värderingar som skilsmässobarn eller missbrukar hem. som sviken eller orättvist behandlad lägger de ju i sina bedömningar.
Hur er du på det? Vad gör du och ditt parti åt det? Vill gärna ha ett svar. MVH Eva Hallgren ordförande i BPIS (Barnperspektivet i Sverige)

1 kommentar:

  1. Om det är en yrkeskategori som borde ha intervjuer och gallringar av ansökande med inte bara hälsohistoria, intervjuer , tester, så är det ju socialarbetare, precis som finns för piloter, poliser, läkare-alla ansvarsfulla yrken.
    Men tydligen inte för socionomer?
    Det kallades ju " sopis", Socialhögskolan av en anledning.
    Där mindre begåvade alltid kom in.
    Vad hade hänt med Sverige om " sopis " hade lika höga poängkrav som för tex läkarprogrammet ?
    Troligen ett helt annat samhälle...
    Med högre värderingar om familjer, att barn inte bara är en vara/ ett objekt man kan flytta på- utan en varelse med KÄNSLOR, som helt naturligt får panik att skiljas från syskon/föräldrar/släktingar....
    Alla barn har rätt till sin trygghet-men hur kan störda, sönderstressade socionomer få hjälp att att se detta när nästan vemsomhelst kommer. In på sopis?
    Oftast personer med mindervärdeskomplex, som blir de som fattar dåliga beslut, för andra, som vill styra över andra för att känna sig lite viktigare.
    Det finns många vittnen om denna attityd- att vilja sätta sig över,.... Sätta andra i bur, ungefär som det tyvärr fortfarande finns en hel del poliser, som utövar övervåld, dock inget man kommer åt, om dessa myndigheter inte granskas av oberoende experter.
    Så som det borde vara i en bättre värld....
    Tillls dess får vi skörda alla traumatiserade barn, som kommer göra andra illa tills de förstår varför de gör det.

    SvaraRadera