Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 2 december 2014

Lättlurad stadsminister?

Hittade en debatt artikel där en inte vill att barnkonventionen skall bli lag...
http://mobil.svd.se/opinion/barnkonventionen-bor-inte-goras-till-lag_svd-4153347
Varför jo domstolarna skulle få för mycket att göra. Det var ett av de sämsta argument jag hört.
Om barnkonventionen införlivas i svensk lag blir den direkt möjlig att åberopa och tillämpa i domstolar och förvaltningsmyndigheter. Domstolarna har inte precis brist på arbete i dag men de kan komma att dränkas av orimliga intressemotsättningar. Hur kommer Migrationsverket att ställa sig inför barnets ”rätt att överleva”, barns ”rätt att inte hållas åtskilt från sina föräldrar”, barns rätt att få sina intressen att komma i första rummet när domstolar och myndigheter behandlar deras fall, barns ”rätt till skydd och hjälp om det (barnet) kommer ensamt eller tillsammans med föräldrar eller annan person”?Hur kommer migrationsdomstolarna att döma när de ska tillämpa de här rättigheterna? Hur kommer kommunerna att möta romska barns ”rätt till skolutbildning” om konventionen blir lag? Allt detta är frågor som regeringen absolut måste svara på. Det enda skäl regeringen hittills har nämnt är att Sverige bör ”vara ett föredöme för andra länder”. Det är inte gott nog.
Hon skriver att :
Barn behöver kanske inte råda över ”vuxnas arbetssätt”. De behöver kanske inte ”navigera i den kommunala beslutsordningen”. Sverige behöver inte den sortens barnslighet.Jag ser inkorporerandet av barnkonventionen till lag som de fina och verklighetsfrämmandes verk för att visa sig goda och fina, och statsministerns köp av detta som okunnighet.
Skulle de som försvarar barns rätt vara okunniga?
Skulle det vara barnsligt?
Skulle stadsministern vara lättlurad?

Ursäkta jag blir bara arg.
Det handlar inte om att barn skall styra över vuxnas sätt att arbeta utan att man skall behandla dem med värdighet, respekt och ansvar. Att det finns de som inte gör det , så många att man nu tvingas göra lag av det så att det blir tvingande.
Tänker man efter så innebär det att hon samtidigt säger att det är så många som skulle behöva pröva sin sak i domstol. Hur är det nu? De har inte ens en instans att pröva sin sak i.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)