Dom tog "våra" barn: Orsaken till samarbetsproblem

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 13 december 2014

Orsaken till samarbetsproblem

Datahaveri och får lägga allt via telefonen Inte så lätt
http://www.dagen.se/debatt/feminismen-f%C3%B6re-barnens-b%C3%A4sta-1.304649

Ofta nämns frånvarande fäder som ett hinder för många barns möjlighet till en god uppväxt. Vad som sällan finns med i resonemanget är de många fall där faderns brist på umgänge med barnen är ofrivilligt. 2006 ändrades föräldrabalken på ett sätt som drastiskt förändrade förutsättningarna för svenska vårdnadstvister.

Efter lagändringen har antalet vårdnadstvister nära på fördubblats och inte sällan blir utfallet enskild vårdnad. 90 procent av dessa tillfaller modern. Den avgörande skillnaden som tycks ligga bakom den dramatiska ökningen är att föräldrarnas samarbetsförmåga blivit avgörande för om domstolarna ska anse det lämpligt med gemensam vårdnad. Lagändringen kom till som följd av påtryckningar från feministiska intressen där man till varje pris ska skydda kvinnor som utsätts för hot eller våld i sina relationer.

När domstolen fattar beslut om ensam vårdnad ska de alltid göra det utifrån barnets bästa. Ofta innebär det att man väljer det alternativ som innebär minst dramatiska förändringar för barnet. Har det exempelvis bott hos den ena föräldern under en tid samt, går i förskola eller har sina vänner i närheten av den enda föräldern låter man i regel barnet bo kvar där. Det är också den föräldern som är mest trolig att ges ensam vårdnad om domstol finner det nödvändigt.

Ibland späs konflikten mellan föräldrarna på och det är inte ovanligt att den ena föräldern på falska grunder polisanmäler den andra föräldern för misshandel, sexuella övergrepp eller olaga hot för att vinna vårdnadstvisten. Antingen påstås dessa gärningar ha utförts mot föräldern eller mot barnet. Dessa måste naturligtvis också utredas vilket antingen resulterar i att de blir nedlagda då påståendet i anmälan inte är sant, eller att det startas parallella rättsprocesser. Då kan även kontaktförbud utfärdas vilket distanserar den ena föräldern ännu mer från barnen. Sällan leder dessa polisanmälningar till en fällande dom om bevis saknas, men boendeföräldern har skaffat sig ett försprång i tvisten. Med andra ord har boendeföräldern väldigt mycket att vinna på att se till att samarbetet inte fungerar. Att göra falska polisanmälningar, eller att få skolan att göra dessa, får inga negativa konsekvenser för den som begår handlingarna. Däremot skadar det anseendet för den andra föräldern. I förlängningen leder det också till att minska chansen att barnets bästa hamnar i fokus då barnet har behov av och rätt till båda sina föräldrar.

Problemet är att rätten i dagsläget inte tar hänsyn till vem av föräldrarna som är orsaken till att samarbetet inte fungerar när den avgör lämplighet som vårdnadshavare. Min fasta övertygelse är att om domstolarna hade tagit hänsyn till orsaken till samarbetssvårigheterna, och dessa läggs med i bedömningen, hade antalet vårdnadstvister inte alls varit så många i dag.

Orsaken till samarbetssvårigheterna måste vägas in i bedömningen för att få bort den skeva situation som råder och det skenande antalet vårdnadstvister som skadar barnen som hamnar i kläm. För att barnets bästa på allvar ska råda måste sabotage och falska anklagelser straffa sig.

Det borde vara givet att samarbete är det som ska uppmuntras. Annars vinner feminismen över barnens bästa.

Sara Skyttedal, Förbundsordförande KDU.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....