Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 22 december 2014

Anmälning utan åtgärd

Att det händer även i Sverige är väl ingen nyhet längre. De som missat det har nog varit inlåsta någonstans.
http://www.expressen.se/kvallsposten/pappan-hotade-spruta-syra-i-dotterns-ansikte/
Rektorn slog larm till socialtjänsten om flickans utsatta hemsituation. Men anmälan låg i ett år utan att socialtjänsten tittade på den. Nu anmäler socialtjänsten i Lessebo sig själva enligt Lex Maria.
Enligt flickan har hon varit utsatt för hedersförtryck av sin pappa och sina bröder. Pappan ska bland annat ha hotat med att spruta syra i hennes ansikte om hon inte följde familjens regler. Flickan har nu bestämt sig för att bryta med familjen för att inte riskera att utsättas för våld och för att leva ett normalt och självständigt liv, framgår det i anmälan. Hon har fått hjälp till ett skyddat boende på okänd ort. 

Det var i december förra året som rektorn vid flickans skola lämnade in sin orosanmälan. Drygt ett år senare slog skolans kurator åter larm om flickans situation och det var först då som den ursprungliga anmälan uppmärksammades.
"Ingen har dock behandlat anmälan och ingen förhandsbedömning är gjord, vilket får anses anmärkningsvärt med tanke på utgången som blivit i form av ett kvinnofridsärende", skriver man i anmälan.

Undrar hur många som skall behöva  behöva dö innan det händer något på allvar.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym23 december 2014 kl. 11:28

    Ja-man kan undra hur många Lex Maria som krävs för att IVO ska syna socialtjänstens strukturer?
    På riktigt.
    Och titta genom alla avhandlingar på området som länge beskrivit en misär( cocozzas är ju inte den enda)-i bristande rutiner att fånga in riskfamiljer.
    Och därmed fritt fram för jäv, partiskhet och fördomar, som ju Bloggen Hjärta Mod Styrka försöker förtydliga för världen och Sverige.
    Att det ska behövas dödsfall för belysa detta!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)