Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 2 december 2014

Nu försvinner cheferna också

I Sjuhärad fortsätter kriskommenteringen. Nu är det cheferna som hoppar av både i Svenljunga och Tranemo. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6033288
– Det har varit ett slitsamt uppdrag naturligtvis med stor turbulens på myndighetssidan. Vi har ju mestadels rekryterat och jag har ju inte fullt ut ägnat mig åt de uppdrag som ingår i chefskapet. Jag gjort mycket och slitit hårt, säger Eva-Britt Andersson som sagt upp sig från jobbet som individ och familjeomsorgschef i Svenljunga.Även i de andra Sjuhäradskommunerna har det bytts chefer. Herrljunga, Mark och Vårgårda har nya chefer, och i Bollebygd är omsorgschefen inhyrd pensionär via ett bemanningsföretag.

– Jag kan ju bara svara för mig själv, detta uppdraget har varit väldigt tungt, det var det redan när jag kom, och det visste jag att det skulle vara, fortsätter säger Eva-Britt Andersson i Svenljunga.
– Vi jobbade mot ett stort underskott samtidigt som det var stor rörelse bland personalgrupperna. Min dåvarande chef valde att sluta och min närmsta kollega slutade, så det är klart att det tär.
 
Sedan hittade jag en replik på en debatt artikel som jag tror jag missat.
http://www.dn.se/debatt/repliker/se-over-socialtjanstlagen/
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kommer att presentera förslag som våra medlemmar, kommunerna, tror skapar bättre förutsättningar för att den sociala barn- och ungdomsvården långsiktigt ska kunna fullfölja sitt uppdrag.
Socialtjänstens problem kräver att staten, kommunerna och berörda fackförbund samverkar. Det finns inga enkla lösningar utan här krävs flera olika insatser. Några av de viktigaste pusselbitarna rör socialtjänstlagen och utbildningen till socionom.
Regeringen bör skyndsamt besluta om en översyn av socialtjänstlagen. SKL har länge krävt en översyn av den lag som reglerar socialtjänstens möjligheter och skyldigheter. Socialtjänstlagen är 30 år gammal och har ändrats 189 gånger - bara de senaste sju åren.
Utbildningen till socionom är föråldrad. Den är en generalistutbildning som inte i tillräckligt hög grad matchar arbetsmarknadens krav. Det innebär att kommunerna får ta det fulla ansvaret för kompetensutveckling av nyutexaminerade socionomer. SKL har vid upprepade tillfällen påtalat att regeringen måste se över utbildningen samt även behovet av specialistutbildning.
 
Sedan ett antal fler förslag. Saker som även jag försökt belysa behovet av förändring av.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)