Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 4 december 2014

Flyktingbarn

Hur är det när barn förlorar allt och alla i sitt hemland men har anhöriga här?
http://mobil.svd.se/opinion/barn-maste-kunna-forenas-med-familjen_svd-4117285
En av dem som drabbats är det 15-åriga barn som ansökte om att få återförenas med sina morföräldrar. Barnets föräldrar hade mördats i kriget i Somalia. Barnets morföräldrar bor, och har permanent uppehållstillstånd, i Sverige. En ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning lämnades in. Efter en tid meddelade dock Migrationsverket ett beslut om att avvisa ansökan utan att det föräldralösa barnet fått sin sak prövad. Anledningen? Barnet saknar processbehörighet och morföräldrarna kunde inte visa att de är barnets legala ställföreträdare.
Ett annat exempel är de två systrar, 16 och 18 år gamla, som på grund av de svenska reglerna skiljdes åt. Flickornas föräldrar hade gått bort och barnen hade tagits om hand av sin farbror, som dock tvingades fly Somalia. Farbrodern beviljades permanent uppehållstillstånd i Sverige. Flickorna ansökte om att få återförenas med honom. Den äldre systern beviljades uppehållstillstånd. Den yngre flickan fick däremot inte ens sin ansökan prövad eftersom hon var omyndig och farbrodern och hans fru inte kunde visa att de var hennes legala ställföreträdare. Hennes ansökan avvisades – och de två systrarna skiljdes åt. Den ena fick uppehållstillstånd, den andra inte.

Ett tredje exempel är de fyra syskon vars pappa dödats och mamma försvunnit. De tre ensamma minderåriga barnen – 11, 13 och 15 år gamla – ansökte om att få återförenas med sitt äldre syskon, bosatt i Sverige. Barnens ansökan prövades dock inte eftersom deras syster i Sverige inte ansågs ha visat att hon var barnens legala ställföreträdare.
Det är möjligt att barnens ansökningar inte hade beviljats om de prövats – men att barnen inte ens har rätt att få en prövning är stötande. 

Att barn idag inte får sina ansökningar prövade är en konsekvens av bristande lagstiftning. Lagstiftaren har nämligen inte gett barn någon egen processbehörighet i mål om familjeåterförening. Barn har inte någon egen rätt att sätta igång en process. Det här innebär att barnets föräldrar, eller en annan särskilt utsedd person, måste bekräfta barnets ansökan för att den ska kunna prövas.
Men om en ställföreträdare inte (längre) finns? Eller om det inte går att bevisa att någon faktiskt är ställföreträdare?

I praktiken innebär det här att det i vissa fall inte spelar någon roll att alla krav som ställs enligt svensk lag för att få återförenas är uppfyllda. Kan en ansökan inte ens prövas kan ett barns återförening med sin familj aldrig beviljas.

Vi hoppas därför att det finns ett blocköverskridande stöd för att åtgärda barns bristande processbehörighet i familjeåterföreningsärenden. Det är hög tid för lagstiftaren att tillerkänna alla barn rätten att få sin sak prövad.

I Borås sitter ett par anhållna för misstanke om misshandel av sitt spädbarn, bl.a benbrott på flera ställen. I artikeln står det om fler fall
http://www.expressen.se/gt/ungt-par-haktade-for-misshandel-av-bebis/
 
Barns ord väger lätt, barn verkar inte vara viktiga, inte om man skall se till hur de hanteras. Trots att man säger att ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande.  Barn har inga rättigheter Jo på pappret men de kan inte får inte strida för sin rätt.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)