Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 30 juni 2015

Familjehemmet blev räddningen

Att vi behövs lyfts äntligen på vissa håll
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=6195744
Just nu väntar ovanligt många barn i vårt område på att få placeras i familjehem. För den som får chansen att hamna i ett bra familjehem kan det vara livsavgörande, det vet Albert Fejza i Trollhättan.
Fram till sju års ålder bodde Albert Fejza med sin mamma. Idag har de en fin kontakt men barndomsminnena är både få och dystra.
– Alkohol och tabletter, det är de bilderna jag har tyvärr. Mitt liv började den fjärde april 2001 när jag fick komma till en kärleksfull familj.
Idag är Albert 21 år och bor i Trollhättan. Han har tät kontakt med båda sina familjer, och tiden i familjehem har han mycket att tacka för.
– Det har varit min räddning till ett normalt liv.


2 kommentarer:

  1. Albert var klasskamrat med mitt barn. Han slog henne och de andra barnen regelbundet. Han har framställt dig själv som om han varit utsatt för mobbning på andra ställen i media. Vet inte om det är sant men vi föräldrar till övriga barn fick ordna så att de aldrig gick ensamma hem från skolan p.g.a Albert undet flera år. Albert var i ett bra familjehem det enda bra som jag upplevt. Har ocskå berättat för familjehems mamman att jag upplevt det som att hon tagit hand om barnen mycket bra. Det du inte berättar är att av de tre till fyra familjehem som fanns på vår ort var flera bedrövliga, ett orosanmälde jag. Det är fortfarande en stor risk att utsättas för övergrepp vid familjehemsplacering även om du representerar ett bra familjehem. Du kan inte hålla tyst om att nio av tio familjehem begick sexuella övergrepp mot Sofia Rapp. Barn skall så långt som det är möjligt vara med sina biologiska föräldrar.

    SvaraRadera
  2. Håller helt med om detta- det borde vara en självklarhet , då socisktsryrelbsens siffror för placerade barn är bedrövliga när det kommer till hälsa och skolgång / resultat .
    Detta verkar soc ibland förneka helt , nör de trots att inget missbruk , misshandel , eller omsorgssvikt föreligger gör en LVU på ett barn som i rättegång efter röttegång uttalar att hen vill HEM- då händer det art man ändå onte lyssnar !
    Detta vet bara drabbade , och jag är en av dessa ofattbara LVU i landet sominte borde hända .
    Barn som haft sin anknytning till bio/- föräldrar och när det inte förekommer omsorgssvikt ( mer än den som soc HITTAR på!- jo det förekommer !)- då skall barnet HEM!
    Detta är barnmisshandel på hög nivå - det ni kan läsa om på olika nätsidor - om sociala experiment , om olaga LVU- jo det förekommer !
    Varför ?
    Vad tror ni ?
    Vi som är drabbade förstår iaf.
    Radio- dokumentären om bio- pappan Tobias bör alla lyssna på - ty där kan man höra flera av de metoder soc använder i både LVI och i vårdnadstvister som exempel på att INTE se till barnets bästa, dvs man motarbetar en bra förälder som självklart kämpar för sitt barns trygghet!
    Det är helt naturligt .
    En bio- förälder är unik, och något varje barn har rätt till - det handlar inte bara om förälderns rättighet !ett barn är ingen vara !
    Som man kan flytta mellan olika hem .
    Ett barn har rättigheter .
    Till kärlek , kranar och omsorg .
    I dagens Sverige hålls barn från sunda föräldrar- vi sunda föräldrar har fått nog av denna PAS- agenda .
    Att Sofia inte vann - avslöjar vilket samhälle vi lever i- hennes kamp är för ALLA barn, precis som vi orättvist behandlade föräldrar , kommer fortsätta att berätta vad som händer -tills det tar slut - på detta LVU - elände !

    SvaraRadera