Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 2 juni 2015

Varför lär man sig inte?

Återigen ett barn som lämnats i en bil och hittats livlöst.
http://www.expressen.se/kvallsposten/4-arig-flicka-lamnad-i-bil--under-40-minuter/
Incidenten inträffade på en parkeringsplats utanför en matvarubutik i Lund under lördagseftermiddagen.
Ett vittne passerade bilen som 4-åringen satt i och uppfattade flickan som livlös. Trots upprepade försök från mannens sida för att få kontakt med flickan reagerade hon inte och mannen slog då omedelbart larm till SOS.
När en polispatrull anlände till platsen verkade dock flickan ha vaknat.

Dröjer 40 minuter

Eftersom 4-åringen såg ut att må bra valde polisen att inte krossa någon ruta, utan i stället inrikta sig på att försöka få tag i bilens ägare.
– Man ropar bland annat ut registreringsnumret i matvarubutiken, men det är fortfarande ingen som ger sig tillkänna, säger Stephan Söderholm.
När bilägaren, en kvinna i 40-årsåldern, till sist dyker upp har det gått 40 minuter sedan vittnet slagit larm.
Mamman uppger då att hon har varit och handlat.
– Patrullen förklarar förstås för henne olämpligheten i att lämna ett barn ensam i en bil och hon blir även misstänkt för framkallande av fara för annan, säger Stephan Söderholm.
Sannolikheten är också stor att de sociala myndigheterna kommer att informeras om händelsen

– En bil blir ju otroligt fort varm om solen ligger på så det klart det är en farlig situation. Men å andra sidan kan man ju fråga sig vad som hade hänt bara om barnet vaknat och kanske öppnat dörren och gått ut på parkeringsplatsen ensam. Man lämnar inte ett barn ensamt i 40 minuter i en bil, säger han.
 
Förstår inte att alla andra berättelser inte gått in. Att de inte lärt sig att igen levande varelse lämnas i en bil eftersom det räcker med lite värme för att det skall bli mycket varmare i bilen.
Sedan har jag svårt att förstå hur man kan lämna ett så litet barn ensamt så länge, 40 minuter....
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)