Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 9 juni 2015

Hitta bättre boenden former

Jag tror att de flesta med mig är överens om att barn inte skall bo på institution.
Ändå placeras nu många ensamkommande flyktingbarn på just institutioner för att det är brist p familjehem.
Men som sagt inga barn skall bo på institution om det inte finns särskilda skäl. De kan vara i behov av så stram struktur eller regler, att de är i behov av vård, stöd, lyft, medecinering eller annat. De kan ha ett så själdestruktivt sätt att leva så att det finns risk för ex självmord som gör att det måste finnas personal dygnet runt.
En debattör tar upp just det
http://www.aftonbladet.se/debatt/article20928967.ab
I de absolut flesta fallen vill inte kommunerna annat än att få välkomna dessa ungdomar som arbetande invånare. Problemet är bara att dagens regelverk är både krångliga och orimligt kostsamma. Inte minst kostnaderna och reglerna för boendet för de ensamkommande ungdomarna sätter käppar i hjulen för en effektiv och fungerande integrationsprocess.

Dagens regelverk kräver nämligen att kommunerna som tar emot de ensamkommande placerar dem i dyra HVB-hem, hem för vård eller boende, om man inte kan tillhandahålla familjehem. Det är problematiskt ur flera perspektiv. Framförallt ökar det kostnaderna markant, då placering i HVB-hem är betydligt dyrare än andra boendeformer.

Dessutom gör en generell placering av ungdomarna i HVB-hem att individens särskilda behov åsidosätts. Det riskerar dessutom att, som granskningar i media visat under den senaste månaden, leda till att ensamkommande placeras tillsammans med ungdomar som är kriminella eller har andra typer av problem.

Många av de lite äldre skulle må bättre av att bo mer självständigt, exempelvis i stödboende, på folkhögskola eller genom att dela på mindre lägenheter.

Många av de som klassas som ensamkommande har dessutom i själva verket någon typ av anknytningsperson i landet. Dagens regelverk gör att det är svårt att placera ensamkommande barn hos närstående som inte är vårdnadshavare, såsom exempelvis släktingar och nära vänner. Vi måste se till barnens bästa i större utsträckning och i högre grad tillåta placering hos närstående i stället för att, som idag, tvångsplacera barn i HVB-hem i samma kommun som de närstående. Ett förfarande som lett till en ojämn fördelning, outnyttjade platser och stora kostnader. Enligt SKL placeras hela 40 procent av de ensamkommande enligt denna princip.
 
Får erkänna att jag inte riktigt hänger med på siffran. 40% barn som placeras på hvb hem eller 40% som placeras i kommun med anhörig?
I vilket fall som helst skall barn inte bo på institution och man måste göra mer för att fler skall hamna i familjehem.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym9 juni 2015 kl. 19:11

    Jag har en fundering vad händer med dom mest handikappade barnen som inte föräldrar vill ha hemma hos sig och som inte något familjehem vill ha, för att det blir alldeles för mycket jobb, ansvar etc. Har du läst något om det någonstans. Skriv gärna om det

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)