Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 8 juni 2015

Amning

Vet inte om ni sett diskussionerna runt amning. Det har iallafall jag och jag förstår inte hur någon kan reta sig på det. Det är ju inte för att visa brösten som någon hänger ut dem utan för att det är det mest naturliga i världen och ett sätt att se till att avkomman får det de behöver. Under tiden skapas anknytning, relation, förtroende och de starka band som sedan bär barnet genom deras uppväxt.
OM det inte fungerar så kan det skapa problem, inte bara för barnet men även för mamman.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6180092
– Kvinnor som har en välfungerande amning känner sig ofta dugliga som mammor och bekräftade av sitt barn. Kvinnor som har stora svårigheter känner sig å andra sidan kanske avvisade av barnet, säger Lina Palmér.

Lina Palmér hoppas att hennes forskning skall ge en bättre förståelse för de existentiella delarna av amning, både till vårdpersonal som till kvinnor som ammar.
– Kvinnor är inte slavar under sin egna kropp, bara vi som vårdpersonal tillåter det. Vi kan inte bara se amning som en mjölköverföring. Vi måste kunna hjälpa de kvinnor som vill amma.
 
Vet då jag fick barn hur jobbigt det var eftersom jag inte kunde amma. Jag är bröst opererad. 
Vem som helst kunde ju ta honom. Och han skrek mindre om någon annan gjorde det. Då fattade jag inte att han lät bli då någon annan tog honom för att de inte betydde något och att det berodde på att jag betydde något och satte igång så mycket i den lilla kroppen att det var därför han skrek. Som tur är blev jag klokare med en väns hjälp.
Jag klarade att pumpa ut en del och jag vet hur jobbigt det var att åka in och lämna ifrån mig pumpen då jag slutligen gav upp. Då var det inget som bara jag kunde ge honom längre.
Jag förstår som sagt inte hur de tänkter som inte vill att man skall kunna amma sitt barn offentligt. För mig så är det äckligare med personer som sitter och smaskar och spiller och strör mat omkring sig av rent ohyfs.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)