Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 2 juni 2015

Brister inom elevhälsan

Skolinspektionen kritiserar elevhälsan
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6179142
Skolor saknar ofta strategier för hur elevhälsan ska planeras, genomföras och följas upp och många elever mår psykiskt dåligt. Det visar en ny rapport från Skolinspektionen som granskat elevhälsan i årskurs 6-9.

Skolinspektionen har granskat elevhälsan på 25 slumpmässigt utvalda skolor i Sverige. Resultatet visar att många elever mår dåligt och att tillgången till elevhälsan är otillräcklig. Många elever vet inte heller vad den har för uppdrag eller funktion.

Annika Netré arbetar på en gymnasieskola, som inte omfattas av granskningen. Men hon tror alltså att om elevhälsa var ett ämne som var obligatoriskt så skulle det fungera bättre på skolorna.
– Då skulle man ju prata om stress och strategier för när man känner sig stressad och hur man kan hantera det och förhålla sig till det. Och när det är dags att söka hjälp. Samma sak när det gäller nedstämdhet eller att man inte mår bra generellt.
Utbildningsminister Gustav Fridolin säger till Ekot att han är oroad av resultatet från granskningen men att regeringen i sin vårbudget lagt 200 miljoner kronor årligen för att stärka elevhälsan från och med nästa år.
– Det här är pengar som är riktade till elevhälsan, till att stärka kvalitén i elevhälsan, förstärka just det förebyggande arbetet och se till att det finns tillräckligt med personal.
Regeringen har också gett Skolverket i uppdrag att utvärdera tidiga satsningar på elevhälsan och säkerställa att de pengar man nu satsar gör mesta möjliga nytta. Den utvärderingen ska vara klar i sommar, säger Gustav Fridolin.
 
– När det gäller skolarbetet och pressen som man känner för att prestera i skolan och vad det ska bli av en i framtiden, där tror jag att det är värre i dag än för tjugo år sedan. Sen har vi dessutom hela den här sociala mediebiten som tar mycket energi och tid och det är mycket visa upp sig. Det man presterar är det man är.
 
Stöd behövs för de som mår dåligt men jag skulle vilja att man satsar mer förebyggande. Skulle man göra det kanske det inte skulle behövas så mycket insatser i slutändan.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)