Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 22 juni 2015

”Diskrimineringslagen saknar barnperspektiv”

Nu slår DO larm om att ”Diskrimineringslagen saknar barnperspektiv”
http://www.bpis.nu/2015/06/22/%E2%80%9Ddiskrimineringslagen-saknar-barnperspektiv%E2%80%9D-27398412
Missriktad lagtext. Barnkonventionen kräver att vi i frågor som rör barn har 
ett barnperspektiv. I fall där barn utsätts för sexuella trakasserier av andra barn är det 
därför olyckligt att lagen bara utgår från vuxnas sexualitet. För att kunna hjälpa de 
barn som utsätts för kränkningar behöver lagen ändras, skriver Agneta Broberg, DO.
 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6195102
Diskrimineringslagen saknar barnperspektiv och kan därför bryta mot barnkonventionen, skriver Diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg i dag på DN Debatt. Som lagen ser ut nu ifrågasätter hon om den alls ska användas vid fall där barn trakasserar andra barn, den kan göra mer skada än nytta. 

Om ett barn trakasseras av ett annat barn i skolan, exempelvis sexuellt eller för sin etniska tillhörighet, så är det skolan som ska utredas för att ha brustit i sina skyldigheter. Men för att utreda skolans ansvar så måste själva trakasserierna också utredas. Och i praktiken leder det ofta till att barn pekas ut som offer och förövare i en långdragen process som kanske inte leder till upprättelse för någon. För, som Agneta Broberg säger, det enda barnet har rätt till enligt diskrimineringslagen är skadestånd om trakasserierna kan beläggas.
- Och det hjälper inte det här barnet. Barnet måste få hjälp i skolan här och nu när det inträffar, säger hon.

Och trakasserier mellan barn är tyvärr ingen ovanligt.
- Det är ett enormt problem i skolan. Om vi tar till också kränkningar enligt skollagen, för här har vi två lagstiftningar som gäller, så har vi närmast tiotusentals barn som usätts för trakasserier varje vecka, säger Agneta Broberg, diskrimineringsombudsman
 
Det där att barn diskrimineras av DO anmälde jag redan för 5 år sedan.  Det är nämligen även så att den som diskrimineras måste anmäla det själv. Men om den är för liten, för sjuk eller av annan anledning inte kan anmäla själva så ätar DO inte upp. Jag menar att det är själva problemet som skall granskas inte personen och då skall det inte beror på vem som anmäler.

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)