Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 6 juni 2015

Försvar viktigare än att göra rätt?

”Ivern att gå i försvar starkare än önskan att det ska bli rätt” Så lyder en rubrik på en krönika i DN.
http://mobil.dn.se/debatt/repliker/ivern-att-ga-i-forsvar-starkare-an-onskan-att-det-ska-bli-ratt/
SLUTREPLIK. Svea hovrätts president bemöter inte ens förslag på förändring eller verkar villig att se hur fördomar, okunskap och bristfälliga lagar leder till allvarliga brister, skriver Nina Rung.
Svea hovrätts president bemöter inte ens förslag på förändring eller verkar villig att se hur fördomar, okunskap och bristfälliga lagar leder till allvarliga brister, skriver Nina Rung.
Jag vill först och främst tacka Fredrik Wersäll, Svea hovrätts president, för tiden och engagemanget han lagt på att besvara min artikel. Dessvärre missar dock repliken målet.
 
Det mest allvarliga jag ser med att inte bli bemött i mina förslag kring både lag och (o)kunskap hos domare är att den förblir obesvarad. Nej, Fredrik Wersäll. Det är inte jag som gör brottsutsatta en otjänst. Det gör domstolen så bra själv. Svea hovrätts president bemöter inte ens förslag på förändring eller verkar villig att se hur fördomar, okunskap och bristfälliga lagar leder till allvarliga brister gällande barns rätt till skydd av hälsa och kroppslig integritet.
Nina Rung, utredare, Barnahusenheten, polisen Stockholm City 
 
Det handlar om domar runt  där skribenten hävdar att  domare frikänner  i sexmål på grund av okunskap. Länkar till alla artiklarna finns långt ner i länken. Likaså hela artikeln om man följer länken

Det är märkligt att det ofta är viktigare att försvara sig än att rätta till. Här går de in i försvar.

Likadant var det ju i Mark var det värre att de blev på komna än att de gjort fel. 

Stötte på det igen häromdagen lade jag ut en kommentar i en grupp på facebook och direkt gick ett gäng till försvar. Bara för att de själva inte stött på problemet. Så kunde det ju inte vara. och att någon som jag påstod det borde ju vara ett fall för JO eller annat. Vad själva frågan handlade om att massor av barn råkar illa ut var plötsligt inte det viktiga längre.

Det får inte vara så inom myndighets världen att det blir viktigare att försvara sig än att göra rätt.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)