Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 15 juni 2015

Varför är det så svårt att rätta till

Ännu ett ärende där det verkar hopplöst att rätta till.
Tobias har fru och ett bra jobb, han är ostraffad och har aldrig missbrukat.
Trots det tilllåter inte socialen att hans treårige son flyttar hem till honom.
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20965222.ab
Pojken bor hos en fosterfamilj i Bollnäs. Tobias får träffa honom tre timmar var tredje vecka.
– Socialtjänsten gör allting för att bryta ner vår relation, säger Tobias.

Mamman övertalades att lämna barnet

Hur blev det så här? Varför får Tobias inte bo med sin son?
Han har inga skulder, inga missbruksproblem, han är ostraffad, har ordnad ekonomi, högskoleexamen och fast jobb på ett dataföretag.
Att han blev far var inte planerat. Han och Lotta beskriver sitt förhållande som tryggt och öppet. Det är okej att träffa andra.
För några år sedan träffade Tobias en yngre kvinna på en fest. När han senare fick veta att hon var gravid bestämde han sig för att ta sitt ansvar om det skulle visa sig att pojken var hans.
Sonens biologiska mor flyttade till Bollnäs, en ort varken hon eller Tobias har anknytning till.
När pojken föddes övertalades modern, som av olika skäl inte har kunnat ta hand om barnet, att frivilligt lämna det till en fosterfamilj. Även hon vill i dag att pojken flyttar till Tobias.
– Bollnäs kommun försökte inte ens ta reda på vem som är hans pappa, om det fanns andra släktingar, de placerade honom direkt i ett familjehem, berättar Tobias.

Får själva tjata om dna-test

Enligt lagen är det i den kommun där barnet är folkbokfört som faderskapet ska utredas. Men det gjorde inte kommunen i Bollnäs. Och det är bara en i raden av felaktigheter som avslöjas i P1-dokumentären.
Tobias fick själv tjata om att göra ett dna-test.
Svaret dröjde länge, först sju månader efter födseln träffade Tobias sonen för första gången. Då bodde han redan hos fosterfamiljen som hade fått löfte om att pojken troligtvis skulle växa upp hos dem.
– Och så dyker jag upp som gubben i lådan och vill ha min son. Pappan i familjen sa redan vid första mötet att han var rädd för att jag skulle ta ifrån dem barnet.
 
P1 har gjort två delar om ärendet
Del 1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/571231?programid=909
Barnet placerades i familjehem redan innan det stod klart vem pappan var, på grund av brister hos mamman.
Istället för att leta upp den andra biologiska föräldern, folkbokförde socialnämnden i Bollnäs barnet hos ett barnlöst par i 25-årsåldern. De fick veta att pojken sannolikt skulle växa upp hos dem.

Det var Tobias själv som fick bekräfta faderskapet genom ett dna-test. Då var sonen redan ett halvår gammal. När han tog kontakt med socialnämnden för att ta hand om sitt barn, fick han veta att pojken för tillfället inte kunde flytta hem. Hans hälsa skulle kunna skadas allvarligt, enligt socialnämnden, eftersom barnet är för tidigt fött och påstods vara extremt känsligt.
Tobias valde då att lita på myndigheten, men snart stod det klart att myndigheten istället bromsade en överflyttning.

Tobias har spelat in samtal och möten han haft med myndigheter, vilket han också varit öppen med. Journalisterna Katia Wagner och Milan Djelevic har följt honom under ett år. I programmet avslöjar Tobias ljud- och bildinspelningar hur socialnämnden bland annat använder sig av obestyrkta uppgifter för att bromsa överflyttningen till Tobias.
Fallet prövas nu av Högsta förvaltningsdomstolen.

Del 2 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/571604?programid=909
– Lagen ställer väldigt tydligt krav på att det ska vara brister i hemförhållanden, det finns fyra olika kriterier, misshandel, brister i omsorgen, otillbörligt utnyttjandet eller annat förhållande i hemmet. Men i det här fallet var det så att barnet var redan placerat, pappan brast inte, utan bristen blir att han gör en annan bedömning än socialtjänsten om huruvida barnet ska hem eller ej, säger Pernilla Leviner. 
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Familjehemsbloggen16 juni 2015 kl. 09:47

    Jag kan tycka, nu när det gått tre år, att det är barnets bästa som ska gälla. Barnets bästa måste i det här fallet vara att få stanna i det enda hem och hos de enda föräldrar det vet, dvs familjehemmet.

    Sen är det ju riktigt skrämmande att den här pappan inte fick en chans från början, det var då det blev fel.

    SvaraRadera
  2. Anonym21 juni 2015 kl. 21:35

    Bara det att pojken ju fått träffa sin pappa sedan spädbarnsåldern - och vilket barn dom helst som får träffa sin RIKTIGE far, vill väl vara med sin pappa?
    Denne pappas kanp - illustrerar MÅNGA föräldrars kamp för sina barn i ett Sverige som INTE ger stöd till biologiska föräldrar - utan tvärtom motarbetar den riktige föräldern, den som har de band som barnet ärvt, och det ursprung alla barn har RÄTT till
    Detta respekteras inte riktigt i Sverige - där man tror att STATEN är en bättre förälder .
    Tyvärr pekar ju inga statistiska siffror på att
    Familjehem är det bästa för ett barn.
    Tvärtom .
    Denna pappa förtjänade att få hem sin son- eftersom han ville vara med sin son,och aldrig gav upp.
    Han skulle kunna fortsätta tills sonen blev 15....en sån pappa förtjänar många barn som idag far illa i familjehem /HVB/ och allehanda anstalter där barns bästa alltför ofta glöms bort .

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)