Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 26 juni 2015

Lvu utredningen klar

Idag lämnades LVU utredning över till ministern. Den skal nu ut på remiss och sedan vara klar i tror det var november.
Satt i tv4 morgon studio tillsammans med Barnombudsmannen.
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3188298
Han hade skrivit en debatt artikel.

http://www.svd.se/barn-i-samhallsvard-loper-extrema-overrisker/om/debatt
I genomsnitt är ett barn i varje skolklass omhändertaget i samhällsvård någon gång ­under sin uppväxt. Under 2013 var 23 574 barn placerade någon gång under året.
I flera avseenden saknas fortfarande uppföljning, kunskap och forskning om barn i social utsatthet. Hur många anmälningar görs om barn som far illa? Hur många utredningar inleds? Vad leder utredningarna till för åtgärder? Vad får åtgärderna för effekt? Det vet inte regeringen, inte socialutskottet och inte Sveriges 290 kommuner.

Institutionsvården av barn kostar varje år många miljarder. Men vi vet inte om resultatet av insat­serna är generellt positiva, neutrala eller negativa.
Regeringen bör ta initiativ till en långsiktig forskningsstrategi för att öka kunskapen om barn och unga i samhällsvård. Ökad kunskap och metodutveckling skulle på sikt bidra till att ge familjehemsföräldrar, socialarbetare och andra som arbetar med barn i utsatta situationer större möjligheter att lyckas i ett uppdrag som är meningsfullt, men också många gånger svårt.

En långsiktig forskningsstrategi räcker dock inte. Det krävs också åtgärder här och nu.
En lång rad studier visar på skyhöga överrisker för missbruk, självmord, förtidspensionering och beroende av försörjningsstöd bland unga vuxna som under sin uppväxt hade ”samhället som föräldrar”.
Studier har visat att fler barn begick brott eller missbrukade narkotika efter att de vårdats på institution än innan de blev omhändertagna och placerade. För barn i familjehem är resultaten något bättre. Men det går fortfarande sämre för barn som växer upp i familjehem än för de barn som lever i de 3 procent fattigaste familjerna som under lång tid får försörjningsstöd.

• Rätt till skydd. Barn ska kunna få stöd även om vårdnadshavare motsätter sig det.
• Rätt till information, delaktighet och att kunna återkoppla på vården.
• Rätt till kontakt med familj och syskon om det inte är till skada för barnet.
• Rätt att få skolsituationen utredd och att få ett bra stöd så att barnet åtminstone kan prestera i nivå med sina kognitiva förutsättningar.
• Rätt att få hälsosituationen utredd och få vaccinationer, tandvård och såväl somatisk som psykisk ­hälso- och sjukvård på likvärdiga villkor med ­andra barn. Rätt till en läkarundersökning vid omhändertagandet.
• Rätt att kunna slå larm och få hjälp om barnet blir dåligt behandlat.
Det hade Håkan Ceder som ansvarat för utredningen också.
http://www.dn.se/debatt/skrota-lvu-och-lat-barnets-basta-pragla-den-nya-lagen/ (för att läsa hela)
Tryggheten för barn som placeras tidigt i livet och långsiktigt måste stärkas. Särskilt viktigt ur ett barnperspektiv är att stödet till barnets förälder förbättras. Ett aktivare arbete från socialtjänsten att göra föräldrarna delaktiga i vården och utveckla föräldraskapet kan bidra till att förebygga konflikter, vilket har stor betydelse för barnets trygghet och stabilitet.
Men det behövs också lagändringar för att öka tryggheten för dessa barn. Vård enligt LVU vid missförhållanden i hemmet ska inte kunna upphöra om det strider mot barnets bästa. Det ska gälla även om de ursprungliga skälen för själva omhändertagandet inte längre är för handen. Vid bedömningen av om vården ska fortsätta ska barnets inställning, och om barnet sedan låg ålder och under lång tid vårdats i familjehemmet, vara centrala faktorer. Även barnets relation till vårdnadshavaren och till familjehemsföräldrarna ska vägas in. Utöver detta behövs också i lag tydligare vägledning för när socialtjänsten ska överväga en överflyttning av vårdnaden om ett barn från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar.

Ett ytterligare eftersatt område är stödet till dem som lämnar vården för ett vuxenliv. Inte överraskande visar forskning att barn som får adekvat stöd också har bättre förutsättningar att klara vuxenlivet på ett bra sätt. Förslaget här innebär att lagen ska bli tydligare i vilkets slags stöd barnet eller den unga ska kunna förvänta sig från socialtjänsten. Stödet och hjälpen bör inriktas på frågor om ekonomi, boende, studier eller arbete. Socialtjänstens särskilda ansvar för stödet ska gälla tills den unge fyller 22 år. Dessutom bör särskilda statliga medel avsättas för att utveckla fungerande arbetssätt och metoder i stödet till dessa unga.

Utöver detta behöver också rättssäkerheten stärkas på en rad punkter, till exempel:
• Samtliga beslut om tvångsåtgärder vid de särskilda ungdomshemmen ska kunna överklagas. I dag kan endast ett fåtal av dem överklagas.
• Det ska ställas särskilda lämplighetskrav för att som offentligt biträde få företräda ett barn i ett mål enligt LVU.
• Barn och vårdnadshavare ska ha rätt till offentligt biträde i mål om umgänges­begränsningar.
• Det ska utarbetas nationell vägledning för vilka begränsningsåtgärder som är tillåtna vid HVB som drivs i kommunal eller enskild regi. Den nuvarande oklarheten här är ur rättssäkerhetssynpunkt oacceptabel, både för barn och unga och personal.

Själva utredningen kan man läsa här
del 1 http://www.regeringen.se/contentassets/e77c4c5bd7624980aebe10b0bfe1c23f/barns-och-ungas-ratt-vid-tvangsvard-forslag-till-ny-lvu-sou-2015_71_dela_webb.pdf
del 2 http://www.regeringen.se/contentassets/e77c4c5bd7624980aebe10b0bfe1c23f/barns-och-ungas-ratt-vid-tvangsvard-forslag-till-ny-lvu-sou-2015_71_delb_webb.pdf

Man kan även se presskonferensen i efterskott.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym27 juni 2015 kl. 23:15

    På tiden med mer kontroll, då det ju är rena vilda västern som det är nu med Socisktjänsten, och LVU, och självmordsfrekvenseb betydligt högre än den som är rapporterad, långt ner än 6 ggr mer än barn som får priviligiiet att växa upp med de föräldrar som älskar dem.
    Ty man dör helt enkelt av för lite kärlek , och soc. Arbetare säger ju tom till blivande jourhem - nu behöver inte älska dem som era egna barn...varför inte det ?
    Jo för att det är alldeles för bra betalt - och då blir det girigheten som styr , som set är idag.
    Detta har mörkats under alltför lång tid - men det som göms i snö - kommer upp i tö ...toppstyrningen ligger ju bakom att de fina socionomerna slutar och aldrig vill jobba där, aldrig någonsin .

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)