Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 19 juni 2015

Ingens ansvar

Om myndigheterna tar ett barn och det missköts å det grövsta. Vems är då ansvaret? Barnets? Föräldrarnas?Myndigheternas?
I Sverige är det ingens och barnet tvingas betala rättegångskostnaderna.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article20991442.ab
I dag kom domen i skadeståndsmålet som Sofia Rapp Johansson förlorade. Hon har i flera böcker beskrivit sin mycket svåra barndom: debuten "Silverfisken” från 2007 belönades med Katapultpriset; en upprättelse i sig, men hon ville mer. Hon stämde staten på skadestånd.
Sedan 2013 finns en lag som ger människor rätt till ersättning för att de farit illa i sina fosterhem. Men bara om övergreppen ägde rum före den 31 december 1980. Eftersom Sofia var placerad på 80- och 90-talet har hon ingen chans att få sitt ärende prövat av Ersättningsnämnden.
Att polisanmäla och sedan bevisa vart och ett av de många övergreppen skulle bli en mycket svår uppgift. Därför polisanmälde hon staten, som inte skyddade henne mot brotten.

På 71 sidor går tingsrätten igenom varför staten inte hade något tillsynsansvar för de fyra syskonen. Dels säger man i en svårbegriplig sats att fosterföräldrarna inte var en myndighet, de var i föräldrars ställe.
Och visserligen har Sofia och de övriga farit illa, men ersättningslagen är inte en skyddslag, utan har bara råkat få formen av lag.
Och för övrigt har staten enligt skadeståndslagen inte något ansvar för vad socialförvaltningen i en kommun gör eller inte gör.

Men det som sticker mig i ögonen med tingsrättsdomen är det som inte står där. Som hon och en syster berättat ingående om. Missbrukande föräldrar, välkända i socialtjänsten och för övrigt hela Enköping. Pröva hasch vid tre års ålder. Våldtagen i ettårsåldern. Upprepade övergrepp i flera fosterhem. Många, svåra, detaljerade berättelser. Vittnesmålen tog fyra dagar.
Men tingsrätten gör ingen bevisvärdering. Inte ett ord om hur man uppfattar uppgifterna. Det står: "Det är inte ifrågasatt att Sofia Rapp Johansson och Hanna Rapp Johansson har haft en mycket besvärlig uppväxt." Det är allt.
Domen ska överklagas, och blir högintressant för alla som i likhet med syskonen Johansson Rapp farit illa, fast de skulle skyddas av samhället. Vem som har ansvar för vad måste redas ut i grunden. Även om ingen barndom går i repris.
 
Det som skrämmer mest är att hon och hennes syster skal behöva driva den processen själva.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym21 juni 2015 kl. 20:29

    Är inte det som skrämmer mest - att hon förlorade ?
    Att soc/staten - inte tar ansvar ?
    Det är nog det som skrämmer flest människor- att barn kan fara så illa i familjehem - och att soc inte lyssnar/ inte hjälper / inte tar ansvar - precis som BO berättar om- att ingen lyssnar på BARNEN.
    Att barnen själva känner sig som en handelsvara , som flyttas omkring , utan någon hänsyn till vad DE vill.
    De kanske bara längtar HEM?
    Till en bra förälder som soc ljuger ihop en historia om- det är nämligen en verklighet i vårt moderna Sverige , där många barn far illa PGA myndigheter.
    Vi som är drabbade av den verkligheten - är inte speciellt förvånade - det är så vi blir behandlade , som tur är har ju de på högre nivåer även insett hur illa det är- att rättsosäkerhetem måste åtgärdas.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)