Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 21 juni 2015

Det går visst att rätta till men är det rätt?

I veckan kom det ett beslut att "Tobias" som kämpat i tre år för att få hem sin son nu får det. Jag får erkänna att jag är kluven.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article20983526.ab
Redan innan barnet föddes visste Tobias att han kanske var pappan. Mamman kunde inte ta hand om barnet. När faderskapet var fastställt blev Tobias vårdnadshavare men då inleddes en svår process att få ta hem pojken, som placerats hos ett ungt par i Bollnäs.Att hemflyttningen måste ske försiktigt och gradvis tyckte Tobias var naturligt, men gradvis gick det upp för honom att familjehemsföräldrarna hela tiden trott att pojken skulle växa upp hos dem.
Efter ett tag ansåg socialnämnden i Bollnäs att pojken visade tecken på att må dåligt, och att det skulle bero på umgänget med pappa Tobias. Uppgifterna kom huvdsakligen från familjehemsföräldrarna.
När Tobias ville fortsätta planen för hemtagning av sitt barn lades ett flyttförbud, som undanröjdes av domstol. Då svarade socialnämnden med att tvångsomhänderta pojken med stöd av LVU, lagen om vård av unga. Som skäl gav man att Tobias inte skulle ha visat tillräcklig förståelse för sin sons behov och reaktioner.

Upphäver domen

Det är den domen som Högsta förvaltningsdomstolen nu upphäver, med mycket bestämda formuleringar dessutom. Kammarrätten borde inte ha beslutat om LVU. Förutsättningar för tvångsvård fanns aldrig.
Ur domen: "...önskemål om regelbundet och frekvent umgänge med sonen måste ses som både naturligt och befogat" för att en pappa som vill ta hem sin son.
Tobias har redan kontaktat det team barnpsykologer i Malmö som han tidigare haft kontakt och kan stödja honom när en hemflyttningsprocess återigen ska sättas igång. Igen, Den senaste tiden har han åkt 169 mil för att träffa sin son tre timmar var tredje vecka.
 
Vad är barnperspektivet?
Vem ser barnet som sina?
Vem har han anknytning till?
Har föräldrar alltid rätt till sina barn?
Visst det blev fel men blir det rätt för barnet genom att rätta till? Är barnets bästa att flytta ifrån allt han känner igen som sitt bara för att det är en biologisk pappa? Om hans anknytning är hos någon annan?
Visst kommer barnet att anpassa sig, han har inget val. Han kommer inte att fara illa, men är det han´s bästa?
Jag är tveksam.
Anknytning måste bli viktigare i beslut runt barn. Då det gäller barns bästa måste man utgå ifrån anknytning inte biologiska band.
Visst är det hemskt och fel har begåtts men att rätta till genom att göra fler?
Jag menar inte att kontakten skall klippas utan sonen och pappa kan träffas ändå. Man kan hantera det som skillsmässobarn. Träfas mer på lov och helger men flytta? NEJ

7 kommentarer:

  1. HUR naturligt skulle DET vara för sonen- att flänga hit och dit - VAR är barnperspektivet i det?
    Det finns många som inte tycker som du- och tur är det !- för barnen!
    Barn har rött till sina biologiska föräldrar, sitt ursprung , sina gener- så länge man är en bra förälder , och det var ju Tobias .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om att barnet har rätt till sitt ursprung men anser inte att det ena utesluter det andra. Ett barnperspektiv utgår ifrån det barnet ser som sitt. Han skall själv klart ha rätt till sin pappa men han har sin anknytning någon annan stans och skall därmed inte ryckas upp. Ökat umgägen övernattningar över lov. Jag har inte överhuvudet taget inte diskuterat pappans lämplighet

      Radera
  2. Din ståndpunkt är ju klar-
    För dig verkar det aldrig vara ett barns bästa att vara med den som. Satt barnet till världen ?
    Varje barn har Rätt till sin förälder , den förälder barnet alltid kommer att söka upp på något vis - i detta fallet fanns en stark pappa -som besegrade kolossen soc, och som var lycklig över att ha blivit pappa - vad är det som är så konstigt med det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har du misstolkat mig. Jag anser att barn alltid skall ha rätt till sina föräldrar om de mår bra av det. Men idag är det tvärtom, på den vuxnes villkor. Bio kan kräva umgänge medan barnen inte har samma rätt. Bio kan fortsätta bestämma även om barnet far illa av det. Neka BUP, glasögon, stöd i skolan, pass vilket gör att barnet inte kan åka med familjen på utlandssemester.... Ett barn som vill träffa en vuxen föräldrer har inget att säga till om. Jag utgår ifrån barnets anknytning det är där de har sin trygghet och det skall man bara bryta om man absolut måste.

      Radera
  3. Visst är det positivt att det går att ändra ett beslut, men otroligt sorgligt att det, återigen, endast beror på ´"föräldrarätten". Det är hans barn alltså måste han ha rätt att "få" sitt barn. Jag blir så himla ledsen för barnets skull. Ett barn som inget annat vet än de föräldrar han redan bor med. Fruktansvärt illa skött från början. Pappan skulle självklart ha haft vårdnaden och pojken hos sig direkt, men nu är det ju redan fel! Sen flera år tillbaka! Och återigen ett stackars barn som ska betala för soc usla kompetens och rutiner. Först var det sorgligt för den här pappan, men nu blir det mycket mycket sorgligt för det här lilla barnet...

    SvaraRadera
  4. I socialtjänstlagen står det tydligt att barn främst skall fosterhems plasseras hos biologiska släktingar .... detta händer allt för sällan .... varför sätts barn hos personer som är helt okända ?? Hur påverkar detta barnen ??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min upplevelse om det är (genom kontakter i olika familjehems-nätverk) att de flesta kommuner faktiskt strävar efter det. Det är många i nätverken som är familjehem till sina nära släktingar (barnbarn, syskonbarn osv). Men det finns tyvärr alltför många kommuner som slarvar och gör märkliga bedömningar även kring detta...

      Radera