Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 21 november 2014

Varning för soc ?

Det har definitivt gått för långt när folk i allmänhet tappar förtroendet för soc.
Att journalanteckningar inte förs som de skall eller är osakliga eller partiska är heller inget nytt. Här är en som begärde ut sina journalanteckningar och blev chockad.
http://ringaldrigtillsoc.wordpress.com/2013/04/07/las-det-har-innan-innan-du-begar-ut-socialtjanstens-journaler-om-ditt-barn/
I början hade jag ingen aning om att socialsekreterarna förde journalanteckningar; att de faktiskt skrev ner vad DE ansåg vara viktigt och relevant samtidigt som de utelämnade sådant som inte passade in i deras bild av ärendet. Inte ens då när en av socialsekretarna sa till mig att jag borde läsa det som står skrivet om mig, förstod jag, att jag som vårdnadshavare faktiskt hade en laglig rätt att göra det.

Det var mina obesvarade frågor jag sökte svar på när jag begärde ut journalerna. Läsningen blev en chockartad upplevelse: jag grät och skrek mig igenom anteckningarna. Jag förstod nu hur allting gått till, vilka takt-och maktspel försiggått bakom kulisserna. Jag ångrade plötsligt att jag begärt ut journalerna:hur ska jag nu kunna ta mig vidare, när jag i åratal försökt övertyga mig själv om att jag inbillar mig, att jag överdriver, att jag måste kunna lita på socialsekreterarnas ord.

Det allra smärtsammaste var att inse att socialsekreterarnas ursprungliga bild av mig som en oförmögen och egoistisk mamma hade följt med i alla år och att det varit så jag blivit presenterad för alla jour/familjehem/hvb-hem/elevhem.
Så till dig som tänker begära ut journaler, vill jag säga: Förbered väl dig innan! Läs dem helst tillsammans med någon du litar på. Och kom ihåg att DU ÄR DU, DU VET VEM DU ÄR, oavsett vad det står skrivet om dig.
 
Jag har samma erfarenhet.
Jag mådde fysiskt illa då jag läste vad som påstods om oss för att dölja de fel de själva gjort. I vårt fall åkte de dit men i hur många fall är det inte så?

Jag måste bara stryka under att jag INTE är emot socionomer/handläggare. Då skulle jag inte strida för deras arbetssituation skall bli bättre. Då skulle jag ju inte välja att fortsätta jobba som familjehem. Jag vet att det finns underbara handläggare som gör ett fantastiskt jobb. De handläggare vi har nu runt vår nuvarande placering är super bra. De lyssnar, stöttar, uppmuntrar och berömmer. Men som jag brukar säga det är inte de som gör det de skall som man behöver lagar och straff för utan för dem som inte gör det.
Om man skall kräva ett fullgott arbete av dem skall man också ge dem förutsättningarna för att kunna göra det. En bra utbildning, ekonomiska förutsättningar, lagom antal ärenden, stöd, tydliga lagar m.m. Men man skall inte begå rena lagbrott och sedan skylla på att man inte hann, inte försod eller rent ut sagt struntade i det. 

I Kaliber håller man just nu på att granska landets socialtjänster vad gäller arbetsbeslastning
http://www.expressen.se/nyheter/stor-personalbrist-kan-sla-mot-barnen/
222 kommuner har undersökts av Kaliber.
Hälften av dem saknade den 1 oktober i år personal till avdelningarna för barn och unga.
Enligt programmet har de vakanta tjänster på avdelningarna.

Kalibers undersökning visar att 16 svenska kommuner saknades mellan 20 och 30 procent av personalstyrkan den 1 oktober.
I 13 till är personalbristen ännu värre.
I Sundsvall valde socialnämnden att skapa fyra nya tjänster i maj i år, men enligt programmet har ingen av dem tillsatts.
I Sjuhärad vet man redan om problemen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6024071
Flera av kommunerna i Sjuhärad har just nu vakanser på socialförvaltningarnas enheter för barn- och ungdomsärenden.

Enligt Gunilla Bothén på Sjuhärads kommunalförbund ligger den stora svårigheten framför allt i att få folk att stanna kvar. Varför det är så finns det flera orsaker till, menar hon.
– Det är ett tungt jobb, det är inte vad man tänkt sig, och man får inte tillräckligt stöd för att klara arbetet. Många är dessutom unga och nya i jobbet och så kommer man in i jättesvåra familjeproblem, säger Gunilla Bothén.
 
En kommun som lidit av underbemanning är Svenljunga. I början av året var det så illa att kommunen anmälde sig själv till Inspektionen för vård och omsorg, IVO - detta efter att bristen på personal lett till att ärenden dragit ut på tiden.
Gunilla Bothén på kommunalförbundet menar att det kan behövas stora förändringar i hur arbetet är organiserat i framtiden. Ett förslag är att handläggare i mindre kommuner, där enheterna är små, jobbar mer tillsammans i grupp.

– Så att man inte blir så ensam som utredare i de här ärendena 


I Töreboda har politikerna tagit det på allvar och har fördubblat personalstyrkan
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6022882

På bara ett år har Törebodas socialförvaltning fördubblat antalet handläggare som arbetar med barn och ungdomsärenden. En rejäl ökning av anmälningar om barn som far illa är en viktig orsak.

Kaliber i P1 granskar nu situationen på landets socialtjänster. Många kommuner berättar om underbemanning och personalen beskriver det som att man inte alls räcker till.
Töreboda är i det sammanhanget det goda exemplet.
På ett års tid har antalet barn och ungdomshandläggare inom socialtjänsten ökat från fyra till åtta. Orsak: antalet anmälningar och utredningar om att barn far illa har ökat rejält. På två år handlar det om en fyrdubbling av utredningarna , från 30 ärenden 2011 till över 130 i år. Sandra Säljö menar att det fanns inget alternativ till att nyanställa.
– Jag ser ju hur mycket handläggarna har att göra. Inom två veckor ska vi enligt lagen göra en förhandsbedömning om det här är ett barn vi behöver hjälpa och skydda.
 
Det är bra att det äntligen börjar hända något. Det borde alla göra men det räcker inte om utbildningen inte håller måttet.  Lagarna kan tolkas olika och domstolarna inte har ett tydligt barnperspektiv.

 
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym22 november 2014 kl. 10:19

    Det är fruktansvärt kränkande att läsa främlingars nedskrivna tankar om en skötsam förälder, precis som står beskrivet i ring-aldrig-soc-bloggen-
    Att det är mer DERAS tolkningar som många ggr saknar helt relevans.
    Soc är ju kända för att göra undermåliga utredningar , inte ta in tillräckligt med nyanserade referenser, som i vårt fall: där det inte skrevs ett enda ord om vad vänner, nära anhöriga sade, eller tänkte....
    Som många jurister säger: rena sakfel.
    Hur kan det tillåtas när det handlar om ngt så viktigt som ens familj ?
    Det är en stor tragedi att människor som arbetar med de tyngsta jobben- att hantera familjer, är så lågt utbildade och inte får ordentlig utbildning i hur man granskar information , hur man värderar egna åsikters påverkan- och att JÄV fortfarande förekommer år 2014 är livsfarligt.
    Se bara hur det gick för 2 barn i Filipstadsfallet, bara pga partiskhet, lögner och allmänt slarv ?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)