Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 26 november 2014

Första svaret

Utifrån mitt upprop i går så kom det direkt ett svar.
En kvinna som sitter för KD Hon skrev:
Hej Eva
Jag hoppas du sett att det du tipsade om, blev en motion:
Jag hoppas att Emma Henriksson som nu är ordf i Socialutskottet i övrigt ska kunna gå vidare med era frågor, eftersom det i första hand ligger där.
Mvh
Penilla


Här är en sammanfattning av motionen vill ni läsa hela följ länken

 Myndighetsutövning byggd på bevis

Allmänna rättssäkerhetskrav som kan ställas på alla offentlig myndighetsutövning i form av likhet, objektivitet och integritetsskydd ska vara uppfyllda. En utredning till exempel, får inte präglas av osakliga omdömen eller subjektiva värderingar, utan ska kunna styrkas i alla dess delar. Rykten eller andra icke styrkta påståenden samt annat irrelevant material ska inte ingå i utredningen. Värdeomdöme kan få förekomma, men måste grundas på fakta och vara av verklig betydelse för saken för att kunna tillmätas vikt.
 
Idag finns inte den ovanstående beskrivningen av de allmänna rättssäkerhetskraven eller hur en utredning ska hanteras, i förvaltningslagens (1986:223) texter vilket borde vara en påminnelse för de tjänstemän som utövar lagen.
 
Bra. Tack Penilla.

I press fortsätter man att lyfta krisen inom socialtjänsten
En ledare i GP http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2555156-barnskydd-som-havererat
Fax som aldrig läses, e-post som inte öppnas, anmälningar som borde ha lett till utredning men som blir liggande – genomgången av Socialtjänsten i SR:s Kaliber är omskakande läsning. Att fler barn inte avlidit av vanvård eller misshandel är nästan ett under om man betänker hur situationen sett ut på flera socialkontor landet runt.
Skyddsnätet för utsatta barn har skamligt stora revor. En av huvudförklaringarna är personalbrist. För få socialsekreterare får ta hand om alldeles för många fall – och ibland blir de själva sjuka på kuppen och klarar inte att göra sitt jobb.

I många fall har personalen tryckt på larmknappen, hört av sig till politikerna. Tyvärr tycks allvarliga krisrapporter på sina håll avfärdas som om de vore brev från gnällspikar. Det är oerhört allvarligt.

Regeringen bör tillsätta en socialtjänstkommission, anser fackförbundet Visions ordförande Veronica Karlsson. Det är inte första gången någon begär en nationell haverikommission. Regeringen har också tillsatt en samordnare. Problemen är dock uppenbarligen så akuta på sina håll att det inte finns tid att invänta nationella utredningar. Istället måste kommunerna skärpa upp sig och snabbt finna lösningar lokalt.
 
Och i Expressen igår http://www.expressen.se/nyheter/dokument/socialtjansten-i-kris--risk-for-nya-dodsfall/
Fallet Yara är symtom på en allvarlig kris inom stora delar av socialtjänsten. Fackliga företrädare och statliga utredare ger intrycket att verksamheten står på randen till totalt sammanbrott.
Det är extremt svårt att rekrytera socialsekreterare på många platser. Resultatet blir underbemanning, överansträngning - och att de mest utsatta människorna, i många fall barn, lämnas i sticket trots personalens ofta heroiska insatser.

- Vi får larmrapporter, otryggheten för barn är stor. Socialarbetarna går på knäna, det saknas resurser, chefer har svårt att organisera verksamheten enligt socialtjänstlagens krav, säger Heike Erkers, ordförande i Akademikerförbundet SSR, den fackliga organisation där 70 procent av socialsekreterarna är medlemmar.

- Trots att många socionomer utbildas kan många kommuner inte rekrytera socialsekreterare. Det blir ett genomgångsyrke för nyutbildade. Inte attraktivt, inga karriärvägar, dåliga löner, bristande handledning och ingen politisk styrning.
- Det saknas både kompetens och personal. Samtidigt ökar antalet människor i behov av hjälp, allt fler barn är utsatta. Anmälningarna kommer in till socialkontor som inte har resurser, säger hon.

Heike Erkers säger att barn har dött på grund av vanvård redan tidigare - och att hennes förbund varnade för att det kunde ske igen. Nu, efter Yaras tragiska död, upprepar hon den varningen.

Också den statliga Inspektionen för vård och omsorg (IVO) slår larm om att socialtjänsten inte tar sitt ansvar för barn och unga. I en ny rapport påtalar IVO allvarliga brister också i fall där anmälningar faktiskt nått fram till myndigheterna.
 
Också arbetsgivar- och intresseorganisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL) inser situationens allvar. Där lägger man en stor del av ansvaret på staten och på de senare årens många ändringar i socialtjänstlagen, som gör det svårt för kommunerna att bedriva verksamheten.

- Staten måste se över socialtjänstlagen, den är som ett lapptäcke. Det har gjorts runt 180 ändringar de senaste åren. Socialsekreterarna tvingas ägna allt mer tid åt dokumentation och administration, de har allt mindre tid att möta föräldrar och barn, säger Agneta Jöhnk, ansvarig för arbetsgivarfrågor på SKL.

- Socialtjänsten står under hårt tryck. Vissa kommuner klarar det, andra inte. Situationen är allvarlig, vi måste göra något åt den för barn och ungdomar kan fara väldigt illa, säger hon.
 
Ja det är väl ingen som missat att det är KRIS. Frågan är bara när någon skall gå ut och säga att ni agerar vi, nu gör vi såhär och då menar jag inte att man skall tillsätta en utredning som kostar en massa miljoner och som tar minst ett år. Jag menar att man borde samla ihop alla berörda , sätta sig och diskutera vad som behöver göras och sedan satsa allt på att göra så många av dem nöjda som går på så kort tid som möjligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar