Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 20 november 2014

Bekräftar löftet

Då bekräftas löftet  om att barnkonventionen skall bli lag.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article19883768.ab
Den nya samarbetsregeringen har därför börjat ett grundligt arbete för att inkorporera Barnkonventionen i svensk lag. Genom det blir konventionen ett skyddsnät för beslut och verksamheter som rör barn. Arbetet är redan i gång och vi har stora förhoppningar att det ska bli ett brett samarbete mellan många goda krafter. Intresset är stort bland de flesta av riksdagens partier att delta i arbetet och det finns ett stort engagemang bland aktörer i civilsamhället. Självklart kommer arbetet även kräva att just barns röster kommer till tals.
Frågan om barns rättigheter står högt på den nya samarbetsregeringens agenda. Vi tänker värna barns rättigheter på det lokala, nationella och globala planet. Eftersom barn inte kan välja sina föräldrar har vi ett gemensamt ansvar för alla barn. Det ger frågor som rör barns rättigheter en moralisk dimension som är långt mycket starkare jämfört med många andra frågor.
I regeringens budgetproposition investerar vi därför för att förbättra situationen för de mest utsatta barnen. Vi höjer underhållsstödet för ensamstående föräldrar med barn, normen för försörjningsstödet för föräldrar med barn mellan sju och arton år och grundnivån i föräldraförsäkringen. Vi gör även läkemedel för barn avgiftsfria. Ingen förälder ska behöva välja mellan att köpa mat eller medicin.
För att alla barn ska få en bättre uppväxt investerar vi stort i förskolan och skolan. I förskolan satsar vi på mer personal och mindre barngrupper och i skolan på mindre klasser i lågstadiet, fler speciallärare och specialpedagoger, samt mer resurser till de skolor som är tuffast förutsättningar.

Även i det globala arbetet prioriterar Sverige barnen. Vårt land är en av de allra största kärngivarna till FN:s barnfond Unicef och att minska barnadödligheten är en viktig fråga som vi prioriterar i vårt bistånd. Inom ramen för förhandlingarna om de nya globala utvecklingsmålen för hållbar utveckling, Post 2015, driver Sverige att den nya utvecklingsdagordningen ska innehålla ett barn- och ungdomsperspektiv.
Olof Palme sa en gång: ”Jag menar att den enda verkligt praktiska anknytningen till framtiden vi har det är barnen. För det är i dem man ser framtiden växa fram. Ur detta växer vårt gemensamma ansvar för barnen i samhället. Det är ju inte så att man ska hålla på med mina barn och dina barn, utan våra gemensamma barn – alla barn. Och därför ska barnen sättas i förgrunden.”
Ser man på frågan om barns rättigheter med hans ögon så handlar det inte bara om att vi här och nu har en plikt att ta ansvar för att alla barn får en god uppväxt. Det handlar också om att säkra vår gemensamma framtid.
Stefan Löfven

Åsa Regnér
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar