Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 19 november 2014

Trots felaktiga beslut = ingen ersättning

Det är väl märkligt hur myndigheter kan komma undan trots att de gjort fel. Allt med hänvisning till att det är någon annan som gjort bedömningen http://www.expressen.se/kvallsposten/kommunen-vann--han-ska-betala-270-000/
Nu har fallet prövats i både tingsrätten och hovrätten, som beslutar att det inte går att bevisa att Nicklas Nilsson felaktigt bedömdes som lindrigt utvecklingsstörd år 2000. Detta innebär att han får se sig som förlorare i kampen mot kommunen och därmed också måste stå för rättegångskostnaderna på 270 000 kronor.– Det var svårt och jag har tagit det hårt, säger Nicklas Nilsson.
Han menar vidare att han inte anser det vara någon direkt skillnad mellan hans och tvillingarna Sjöholms fall, de senare vann sin kamp mot Trelleborg och Vellinge kommun, vilka blev skadståndsskyldiga.

Nicklas Nilsson hade redan tidigt i skolåldern läs- och skrivsvårigheter. I lågstadiet gjordes ett intelligenstest som visade att han hade lågt IQ. Ytterligare ett test utfördes år 2000 av en skolpsykolog, som grundat på resultaten drog slutsatsen att Nicklas var lindrigt utvecklingsstörd och han skrevs in på särskola. Det var i årskurs två på särgymnasiet som en mentor uppmärksammade att Nicklas lärde sig saker snabbare än de andra. Ett nytt test utfördes av en psykolog på BUP, vilket visade att Nicklas inte var utvecklingsstörd utan hade en uppmärksamhetsstörning.

Nicklas Nilsson ville ha upprättelse och begärde att få B- och C-körkort betalt av kommunen som kompensation, vilket kommunen sa nej till. Följden blev att Nicklas stämde Vellinge kommun och målet har drivits i fyra år.
– Det har inte varit lätt med tanke på att man inte riktigt vet hur man ska leva, det är ju upp och ner. Jag har ingen utbildning och det är jättesvårt för mig att hitta ett jobb, vissa dagar känns det som ett helvete, säger han.
Idag har Nicklas körkort och jobbar på en budfirma. Först om cirka ett halvår vet han om Högsta domstolen tar upp fallet.
 
Heja Heja säger jag.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)