Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 14 november 2014

Kritik mot myndigheter som granskar sig själva

Då är det ännu en som kommenterar bristerna inom det svenska rättsväsendet. Det är Kjell-Olof Feldt f.d. socialdemokratisk minister
http://mobil.svd.se/opinion/hur-rattssaker-ar-den-svenska-rattsstaten_svd-4085627
Sveriges riksdag har under de senaste årtiondena varit flitigt sysselsatt med att inrätta myndigheter som har till uppgift att vaka över att andra myndigheter och offentliga verksamheter sköter sig. Tjänstemän ska inte endast vara laglydiga, de ska också leva upp till ett antal etiska krav som ställs på dem. De övervakande instanserna kan inspektera, kontrollera och utvärdera vad de önskar. Anser de att någon inte sköter sig har man sanktioner till sitt förfogande, som kan ge rättsliga, disciplinära eller ekonomiska påföljder.
Han tar mest upp situationen inom polisen men jag tror att det är likadant inom alla myndigheter.
 Utmärkande för dessa myndigheter, som granskar sig själva, är att de sällan hittar något fel i sin maktutövning. Och tvingas de medge att tjänstefel begåtts är det ”ringa” och därmed inte leder till att någon tjänsteman ställs till ansvar. Längst går Rättsmedicinalverket som aldrig erkänner fel, inte ens när verkets medicinska utlåtande underkänns av domstol såsom skedde i det så kallade barnläkarfallet.

JK, som kallar sig ”regeringens advokat”, kan däremot ingripa med både disciplinära och straffrättsliga åtgärder mot fel som tjänstemän begått (domstolarna undantagna). Fast man har satt ribban högt. För att en handling ska kunna kallas tjänstefel måste den vara straffbar enligt Brottsbalken. Några sådana har JK inte påträffat under de senaste 15 åren enligt beslutsarkivet på sin hemsida. När handlingen uppenbarligen bryter mot lagen ges förseelsen beteckningen ”ringa” och då är den inte straffbar. Ordet tjänstefel finns överhuvudtaget inte i dokumenten. Förvisso har tjänstemän (då angivna enbart med initialer) fått kritik men några spår av disciplinära åtgärder har jag inte hittat. Inte heller några redovisningar av vad kritiken lett till i form av ändrat beteende. Antagligen beror det på att JK inte vet eftersom man inte undersökt effekten av kritiken.

Det är svårt att undgå slutsatsen att alla skyddsvallarna runt rättsväsendet har byggts utifrån tanken att folkets förtroende för rättsstaten skadas om dess företrädare erkänner att de gjort fel, svikit idén om rättssäkerhet och oväld i behandlingen av enskilda medborgare. I så fall har lagstiftarna tänkt fel. Ingenting skadar förtroendet så mycket som att ämbetsmän undgår ansvar för sina handlingar när de strider mot lagen eller mot de etiska normer staten åtagit sig att följa. Värt att notera är att tillsynen av en annan verksamhetsgren som är starkt beroende av människors tillit, nämligen sjukvården, präglas av ett helt motsatt tänkande. Här ställs enskilda befattningshavare utan pardon inför ett personligt ansvar om fel begås

Det finns nämligen en hel del att ta tag i. Först på tur borde stå behovet av att kvaliteten och ovälden i Rättsmedicinalverkets utlåtanden kan granskas och bedömas. Jag förordar inte ännu en inspektionsmyndighet. Det borde räcka med att Justitiekanslern förses med egen medicinsk kompetens så att JK kan utföra den tillsyn ämbetet är ålagt enligt lag.
För det andra borde alla rättsvårdande instanser med rätt att granska sig själva eller andra åläggas att utförligt motivera varför upptäckta tjänstefel är ”ringa” och därmed inte straffbara eller ens åtkomliga med disciplinära åtgärder. Brottsbalken ger ett alltför vitt tolkningsutrymme åt denna utväg för rättsstatens tjänare att skydda sig själva och varandra.
För det tredje måste den konkreta tillämpningen av åklagares så kallade objektivitetsplikt utsättas för en genomlysning. Idén att åklagare ska uppmärksamma och utreda även de omständigheter som talar för den misstänkta brottslingens oskuld är god. Men den har fått motivera att åklagaren enväldigt avgör vad som ska utredas och hur resultatet sedan beskrivs när åtal väcks. Åklagarsidans förmenta opartiskhet har dessutom lett till att försvarssidan alltför länge är okunnig om utredningsresultat som dumpas i den så kallade slasken och om vad åklagaren trots påstötningar försummar att undersöka.
Det är på många punkter som myndighets utövning och översyn behöver ses över. 

Sedan har jag hoppats att man skulle slippa läsa om fler barn som ställs av på perronger eller av bussar. Men nej då.
http://www.expressen.se/nyheter/somnade-pa-bussen--lamnades-langs-vagen/ Elva åringen somnade och ställdes av. Trots att det var busschauffören som gjort fel. Han skulle ha kollat att alla klivit av men det missade han.






1 kommentar:

  1. Jo, det var K-O Feldt som tillsammans med sin fru skrev boken om rättsskandalen kring den stackars sk barnläkaren som fick sitt liv förstört av antaganden, helt ogrundade antaganden-som räckte för att sätta igång ett mediadrev som i sin tur fick vissa individer att driva henne från sin bostad....och där det tog många år innan hennes oskuld bevisades.
    Denna historia beskriver verkligen hur rättsosäkert Sverige är.
    Hur vilken god individ som helst, t.o.m en respekterad doktor kan få sitt sociala liv krossat,helt utan grunder, och av medias drev bli villebråd, precis som kändisar , som börjar blogga för att få mer kontroll över vad nätet sprider om dig.
    Man kan undra om JK- anmälan leder till skadestånd för denne doktors del- men det behövs verkligen granskas vad myndigheter sysslar med, myndighetspersoner är ju också människor, och kan missförstå allt som går att förstå.

    SvaraRadera