Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 27 november 2014

Analys

Då börjar politikerna skylla på varandra. Det är den ena eller den andras fel. Och sedan talar man om vad man själv skulle gjort. Det är väl bra men frågan är varför ingen gjort något än.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2556003-socialtjanstens-kollaps-resultat-av-forlegad-politik
Om vi menar allvar med att vi vill ha ett rättvist, medmänskligt samhälle måste vi ge socialsekreterarna rimliga möjligheter att göra sitt jobb och ge dem som behöver hjälp värdiga villkor, skriver Maj Karlsson (V).

Unga, nyutexaminerade socialsekreterare får i dag ofta ingen inskolning alls, utan ska från första dagen på jobbet ta hand om missbruksproblematik, vårdnadstvister, psykisk ohälsa, barnfamiljer som vräks och människor som står helt utan mat för dagen.

Det vi ser är ingen slump, utan resultatet av medvetna politiska prioriteringar som låtit skattesänkningar trasa sönder samhällets skyddsnät.

Om vi menar allvar med att vi vill ha ett rättvist, medmänskligt samhälle, där alla inkluderas, måste vi lyfta socialtjänsten, ge socialsekreterarna rimliga möjligheter att göra sitt jobb och ge dem som behöver hjälp under värdiga villkor.
 
Sedan kommer man med vad man själv vill göra
Vänsterpartiet vill:
  • Förbättra arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringen. Socialtjänsten ska inte behöva ta ansvar för arbetslöshet, sjukdom och liknande situationer som det redan finns trygghetssystem för.
  • Vi vill också se över möjligheten att införa fackförbundet Visions krav på en ny lag, lex Realia, som ger dem som arbetar inom socialtjänsten möjlighet att föra fram sin professionella bedömning på verksamheten.
  • På sikt bör det även bli en lagstadgad skyldighet för socialnämnden att ha tillgång till specialistkompetens för den sociala barn- och ungdomsvården. Likaså ska socialnämnden vara skyldig att erbjuda socialsekreterare som saknar tidigare erfarenhet lämplig introduktion och stöd i yrket. 
I sju år har alliansen suttit vid makten De har gjort en hel del men det räcker inte. Vad gäller lagar som kan tolkas, att det inte blir konsekvenser då de bryts m.m.
Det var något de tog över sedan den förra socialdemokratiska perioden.
Jag ser det som att det är allas samlade fel. Att de tillsammans orsakat.  Men jag önskar att man istället för att tala om vad som är fel och vilka som orsakat det skulle koncentrera sig på att ta reda på vad på skall ändras och sedan se till att det sker fort.
Här kommer visserligen förslag men kommer de att genomföras? Kommer de att drivas?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)