Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 25 november 2014

Vår verklighet v 48

Igår startade jag om mitt upprop till socialutskottet i riksdagen:

D 28 oktober 2010 var den värsta dagen i mitt liv. Vi förlorade två barn som kommit att bli som våra egna. Två små fosterbarn som växt upp hos oss och varit hos oss sedan de var små. Man säger att man bara kan omplacera barn av tre orsaker vanvård, misshandel eller sexuella övergrepp Inget av detta var fallet här. Det tog mig nästan ett år innan jag fick upp ögonen hos press. Ett år då jag möttes av kommentarer som Vad är det du inte berättar, ni måste ju ha gjort något annars tar man inte barn på det sättet. Men det var precis vad man gjort.
Uppdrag granskning gjorde sedan fyra program om oss.
Ja, jag är Markmamman.
Socialstyrelsen gav grav kritik sedan hände inget mer. De fortsatte göra fel och då jag anmälde igen fick jag svaret att de redan granskat och valde att inte granska igen Trots att de fortsatt att göra samma fel och värre fel än dem de kritiserats för.
Nu har IVO tagit över och jag anmälde igen men det avslutas därför att man svarat att man gör det man skall trots att jag påstår och kan bevisa motsatsen. Man avslutar därför att nämnden svarat tillfredställande men nämnden har inte haft ärendet uppe inte heller att de fått frågor som skall besvaras. En ledamot bad att få ut svaret han påstods ha varit med och skrivit. Han nekas med hänvisning till sekretess. Han vände sig till press som får ut ett maskat ex. Då press skriver ändrar man sig och han får också ut ett maskat ex. Jag har ifrågasatt hos IVO och skickat info som bevisar att deras påståenden inte är sanna och det är snart 2 månader sedan men jag har ännu inte fått svar.
Varför gör man så här? Jo därför att det går hävdar jag.
På något sätt har jag blivit en talesperson för andra som råkar illa ut. Vi har ingen instans att vända sig till och trots att det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol så har vi som familjehem inte den rätten vi är nämligen inte part.
Jag har sedan vi drabbades lobbat på riksdag och regering för en förändring i dessa frågor. Nu börjar de komma upp på bordet men bara i vissa delar. Varje gång jag träffat någon av er får jag tills var att ni inte går in i enskilda ärenden. Ingen vil, kan eller får gör det vilket i sig också är fel anser jag.
Genom att vår resa blev offentlig började andra höra av sig. Jag slutade räkna då jag hade fått 80 fall. Barn som flyttas tillsynes utan anledning. Enligt min åsikt därför att familjehemmen kommit på kant med/ har en annan åsikt än handläggarna. Jag väckte det och man gjorde sammanbrottsutredningen. Man har tidigare gjort en gällande tonåringar men nu gällde det små barn under 10 år. Man gjorde enligt mig ett stort fel för man frågade handläggarna inte oss familjehem. Handläggarna som jag och många med mig ofta är orsaken svarade att det är vi som efter att ha fått ett spädbarn plötsligt efter 8-10 år inte vill ha dem längre. Jag har inget sådant fall och vad jag förstått har inte heller någon av familjehems organisationerna FR eller FACO något sådant fall.
Jag bestämde mig för att visa att det inte var enskilda fall och startade v 41 2013 upprop till de som satt i den dåvarande utskottet. En del av er sitter kvar och har följaktligen fått dem. De fortgick till veckan efter valet. Tror det blev 63 aktuella ärenden. Till och från har andra hängt på med enstaka ärenden. De kommer nu att tryckas som bok och ni kommer att få dem så småningom. Jag har även startat en organisation ”Barnperspektivet i Sverige” (BPIS) som har som målsättning att samla andra som jobbar för och runt barn för att samarbeta.
Jag tänkte sluta där men då ärendena fortsätter att strömma in så börjar jag igen. Detta är härmed mitt första upprop till er men en bön om att ni skall ta tag i och förändra på allvar.
Ett ärende som är ett lysande exempel på att det är som jag påstår, Jag har kontakta uppgifter för de som önskar men lägger inte med eftersom ni inte går in i enskilda ärenden. Det är inte heller det jag vill utan jag vill att ni skall förändra i grunden. Det skall inte få gå till så här eller vad tycker du?
En familj hörde av sig. De hade fått höra om mig via en gemensam vän.
De har haft två barn syskon en flicka och en pojke. Barnen har flyttats fem gånger på 3 år. Då barnen anpassat sig börjar flickan berätta om sexuella övergrepp. Familjehem påtalar för soc som väljer att inte göra en anmälan trots att det är ett tidigare familjehem. Familjen gör då själva en anmälan. Polisen gör inte utredningen på ett bra sätt utifrån ett så litet barn och flickan vågar inte berätta varför hela utredningen läggs ner. Istället vänds nu detta mot familjehemmet och de rings upp och får veta att man skall komma på besök och att chefen är med. De var nu oroliga för varför. Jag försökte lugna och tala om att de inte skulle förvänta sig det värsta men det var just vad de skulle. Två dagar senare kommer handläggaren och en vad de trodde var chef. De talar om att barnen skall omplaceras med omedelbar verkan. Beslutet är redan taget. De vill inte lämna någon förklaring till varför. De får ett par timmar på sig att packa deras saker sedan skall de återkomma.
De åker till mamman som de har en bra relation med i förhoppning om att hon skall motsätta sig beslutet, Det vill hon men vågar inte ens släppa in dem då hon hotats av soc som ringt henne och förvarnat att om hon bråkar kommer de att placera barnen så långt bort att hon inte kommer att se dem mer. .. De åker till ett annat familjehem som också blivit uppringt och därför inte vågar släppa in dem. De blir även uppringda och hotade med anmälan om egenmäktighet/kidnappning om de inte lämnar ifrån sig barnen. De ger nu upp åker till socialkontoret och lämnar över två gråtande barn som inte kan förstå varför de inte får åka hem igen. Jag ringer ordförande som sitter i bilen med socialchefen. De vet inget om detta. Inget beslut verkar heller vara taget. De lovar att kolla upp vad som hänt.
Vi får senare veta att man tagit ett akut beslut om omplacering efter de lämnat barnen på grund av att de skulle ha dumpat barnen på trappan.
De har försökt att få ordförande eller någon annan politiker att engagera sig, riva upp beslutet men de kommer ingenstans. Just nu vänds det emot dem att de anmält till IVO. Hur man gör så blir det fel. Gör man inget får man höra att man inte bryr sig och ”bråkar” man för barnens skull är man jobbig och kallas rättshaverist.
I somras fälldes de som var inblandade i vårt ärende trots det så fortsätter man runt om i Sverige att göra likadant. Varför? JO därför att lagar runt barn så sällan är kopplade till konsekvenser. Det händer inget då man inte följer dem. Alla ärenden skall ha ett tydligt barnperspektiv Ser du det här? Inte jag heller (Jag utgår ifrån att du sa nej)

Vad gör du som ansvariga politiker åt det?
Man skall inte kunna göra såhär med barn. Beslut om omplacering ifrån utredda godkända familjehem skal inte kunna ske.
Vad gör ditt part?

Vill gärna ha svar MVH Eva Hallgren ordförande i BPIS http://bpis.hemsida24.se/
 
Skickade även brevet till kommun chef och ordföande i berörd kommun

 

4 kommentarer:

  1. Helt sinnessjukt, och att säga att det gått prestige i ert ärende, som i många andras ärenden, inte minst det internationellt uppmärksammade fallet Dominic Johansson- är väl en underskattning av vilket maktmissbruk
    Soc, polis, och även skolor kan utöva....
    Vi är nog många som hoppas att er familj liksom de andra beskrivna familjerna , och alla stackars barn som tvingas bi hos våldsamma pappor- just tack vare helt galna myndighetspersoner som borde granskas mer än de granskas, men inte gör det för att IVO är ett helt tandlöst organ/ myndighet.
    Men SANNINGEN kommer segra - det kan du ju se på hur många hemsidor som poppar upp, och hur socialtjänsten ramlar sönder.
    Ärlighet varar längst !
    Du är en hjältinna precis som Melinda,Nordmarksflickan-som säkert räddat många barn från att ta livet av sig- i detta socialstats-stasi-land !

    SvaraRadera
  2. Håller helt med men får bara säga att det bara är pappor som är våldsamma utan även mammor och tyvärr även en del familjehem. Alla måste gemensamt sätta barnen i focus och göra det som är bäst för dem.

    SvaraRadera
  3. Fast på alla fronter är det det manliga våldet som går igenom, så om 2% av kvinnorna kanske slår , så är det ju 98 % av männen som våldtar, massvåldtäkter som används systemiskr för att trycka ner kvinnorna till tystnad i många krig världen över, kan jämföras med det kvinnoförakt som många mammor känner i kontakt med socialtjänst, där starka, vackra och intelligenta kvinnor just blir ett hot mot kvinnor i lågstatusyrken ,som är utbildade för att hjälpa svaga trasiga individer, för att känna sig "duktiga".
    Samma mönster -är väl det som gör att många fler unga flickor mår sämre -trots att flickorna gått om pojkar i prestation , och kommer att gå om män i löneligan i framtiden - men det har ett pris!
    Verkligen inte konstigt att unga tjejer inte vill söka sig till socialkontor, när de är färdiga -när de får se vilket systematiskt kvinnoförakt som finns där....unga tjejer har ju lärt sig att säga ifrån, om inte annat, om än kvinnohat inte på länge är utrotat, eftersom unga tjejer ju i vårt dubbelmoral -samhälle ju möter mkt rädsla och feghet om de bara vågar nämna att de blivit våldtagna- som ju prata om det -bloggen ju visat så tydligt.
    Soc -precis som samhället -lägger ju mkt skuld på offren själva, vilket är baksidan av alla missade dödsfall!-dvs systemfel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det påståendet stämmer inte för det är just unga tjejer som söker sig till utbildningen till socionom. Unga som knappt flyttat hemifrån som inte har barn och knappt börjat livet som sjkall ta livsavgörande beslut vöer andra mäniskors liv utan att veta vad det är att leva med familj, barn stress för att betala räkningar och allt annat en vardag med familj och barn betyder

      Radera