Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 5 november 2014

Rapport utan nyheter

En artikel i dag om bristerna inom soc igen
https://feministisktperspektiv.se/2014/11/04/forsummade-barnutredningar-systemfel-som-maste-atgardas/
Det tar emot så mycket att säga till alla att det inte går att lita på socialtjänsten. Men vi är där nu och då har det gått väldigt långt.
MärtaLisa Tilleman, en av socialarbetarna i nätverket Nu bryter vi tystnaden, är inte förvånad över den senaste rapporten om brister i socialtjänstens arbete med barn och unga. Även de fackliga organisationerna på området, SSR och Vision, har påtalat varningssignalerna.
 
I början av oktober kom också en mer heltäckande rapport om socialtjänstens arbete med barn och unga. Underlaget till rapporten är 24 inspektioner under 2013 och 2014 där Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har granskat nämndernas hantering av barnavårdsärenden. 

Enligt IVO är den allvarligaste bristen att relativt många anmälningar inte har lett till någon utredning. Som fallet med Yara visar kan följderna av uteblivet skydd få ödesdigra konsekvenser. Ytterligare ett problem är att många utredningar inte slutförs inom lagstadgad tid. Att handläggningen håller sig inom den angivna tidsramen är en viktig aspekt för barn och unga som befinner sig i en svår situation. IVO menar även att barnrättsperspektivet bör implementeras ytterligare. I dag samtalar inte nämnderna med barn och unga i tillräckligt hög usträckning. Det önskvärda barnrättsperspektivet ger barn och unga möjligheten att göra sina röster hörda i frågor som rör dem.

Enligt ledningen i nämnderna är tidsbrist och stress huvudsakliga anledningar till att verksamheten blir bristfällig. Problem med att rekrytera och och behålla erfaren personal, samt kompetensbrist och sjukskrivningar försvårar arbetet ytterligare. För att få bukt med den här problematiken eftersöker vissa nämnder mer stöd i ärendehanteringen, bättre introduktion av nyanställda samt tydligare rutiner, samverkan och organisation från ledningen.

IVO:s rapport visar även att barnets boendeort kan ha betydelse för vilket skydd och stöd det får. Vissa nämnder har allvarligare brister än andra och nämnderna skiljer sig åt i hur snabbt de åtgärdar påtalade brister. Rapporten pekar även på att bemanningen varierar stort inom landets socialtjänster. Detta innebär att boendeort kan vara avgörande för vilken hjälp som finns att få.

Heike Erkes skulle vilja se en nationell handlingsplan för socialtjänsten.
– Vi måste gå ifrån tillfälliga lösningar och istället införa en handlingsplan som gäller hela nationen. Vi vill inte förstatliga verksamheten, men det måste finnas en plan där brukare, politiker, medarbetare, fackliga representanter och forskare sätter sig ner och resonerar hur det ser ut och varför det har blivit så. Sen handlar det även om ekonomiska prioriteringar. Ska en kommun satsa på arenabyggen eller ska man lägga pengarna på andra saker? Även bristen på personalresurser ser vi som en orsak till den rådande situationen.

Heike Erkes berättar vidare att hon ser försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen som ytterligare en bidragande faktor till att socialtjänsten står inför stora utmaningar
Även fackförbundet Vision har länge efterfrågat en nationell handlingsplan. Det berättar Kristina Folkesson, Visions socialpolitiska strateg.

– Vi har länge velat ha en nationell handlingsplan, då vi ser att det finns så stora brister som får konsekvenser för hela socialtjänsten. Men den här rapporten är ett bra första steg för att synliggöra det som är bra och det som är dåligt. Vision tittar särskilt på arbetsvillkoren inom socialtjänsten och där ser vi att det är stora skillander mellan kommunerna. I rapporten finns en kolumn som speglar hur många ärenden man sitter på som enskild socialsekreterare. Det är viktigt att arbetsbelastningen synliggörs.
Kristina Folkesson framhäver även vikten av en väl fungerade digital arbetsmiljö.
– En sak som ett fungerade datasystem kan tyckas vara banal men det kan vara avgörande. Som socialsekreterare har du mycket dokumentationskrav och i dag är många datasystem inte synkade, vilket ökar arbetsbelastningen ytterligare. Den tekniska kapaciteten är för dålig, så den digitala arbetsmiljön har också brister.
 
De har flera bra förslag som skulle ge en stor förbä'ttring. När skall de styrlsen lyssna på de som är ute i verksamheten?

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)