Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 17 november 2014

En kommun anmäler en annan

I lagen står det att en kommun ansvarar för sina innevånare. Men man gör oftast undantag om det gäller ett barn som placerats av en annan kommun. Men här är det en kommun som agerar.
En kommuns socialtjänst som anmäler en annan för brister vad gäller barn. Familjen har tidigare bott i Askersund där man enligt Ronneby inte gjort vad man kunde för att skydda barnen.
– Det vi reagerade på var att det fanns uppgifter, bland annat i Askersunds kommun, om att de här barnen befann sig i en väldigt allvarlig situation utan att man egentligen vidtog några åtgärder. Man lät det bara flyta på, utan att man gjorde en bedömning om vilket skydd barnen behövde i det läget, förklarar Göran Fridh.Så vad har då Ronneby kommun gjort i det här fallet sen familjen hamnade hos dem? 
– Jag kan inte gå in i några detaljer, men så mycket kan jag säga att barnen nu är skyddade, säger Göran Fridh, verksamhetschef på socialförvaltningen i Ronneby. 
Nu hoppas socialnämndens ordförande i Ronneby att deras anmälan mot socialnämnden i Askersund ska leda till att liknande felbedömningar inte ska göras igen.
– Jag hoppas att vi ska bli bättre, att vi kan lära av varandra, så att det här aldrig upprepas, säger Kristina Valtersson, centerpartistisk ordförande i socialnämnden i Ronneby.

Undrar bara varför det inte sker oftare.

Sedan har en undersökning gjorts och konstaterar att ensamstående kvinnor med barn utsätts oftare än andra för hot och trakaserier. Undrar vad man kommer att göra åt det? http://www.dagensjuridik.se/2014/11/ensamstaende-kvinnor-med-barn-utsatts-dubbelt-sa-ofta-hot-och-trakasserier-ny-undersokning
– Bland ensamstående föräldrar är det nio procent som uppger att de utsattes för hot och tolv procent som uppger att de utsattes för trakasserier under 2013. Motsvarande siffror för befolkningen i stort är cirka fem procent, för såväl hot som trakasserier, säger Åsa Irlander Strid, utredare på Brå.
 
Nationella trygghetsundersökningen, NTU, bygger på intervjuer med cirka 12 000 personer i åldrarna 16–79 år och genomförs årligen av Brå sedan 2006. Undersökningen mäter allmänhetens otrygghet och oro för brott, utsatthet för brott samt förtroende för och erfarenheter av rättsväsendet. Resultaten från undersökningen som helhet publiceras i januari 2015.
 
Sedan är det fler debatt artiklar som slår larm och efterfrågar åtgärder
http://www.etc.se/debatt/akut-lage-inom-socialtjansten-nu-maste-regeringen-agera
 På mina resor runt om i landet har jag hört i kommun efter kommun hur våra medlemmar vittnar om en allt svårare arbetssituation. Läget inom den sociala barn- och ungdomsvården är särskilt allvarligt. Och det är mycket mer än en facklig fråga. Det handlar om skyddet för de sköraste och mest utsatta i vårt samhälle.

De svåraste och tyngsta ärendena för socialtjänsten är myndighetsutövning gentemot barn och ungdomar. Det svåraste arbetet borde ha de bästa arbetsvillkoren och de mest erfarna socialsekreterarna. I stället är det tvärtom.
En orimlig arbetsbelastning och små chanser till återhämtning har lett till att social barnavård har blivit ett ingångs- och genomgångsyrke. Nyanställda socialsekreterare kan ställas inför svåra och komplicerade utredningar innan de har hunnit få praktisk erfarenhet av yrket. Överbelastning, stress, brist på karriär- och utvecklingsmöjligheter gör tillsammans med ett lågt löneläge att socialsek-reterare lämnar den sociala barnavården så snart de får möjlighet.

Akademikerförbundet SSR driver kravet på att en nationell handlingsplan upprättas för den sociala barn- och ungdomsvården. Systemfelen måste rättas till.
Handlingsplanen ska säkra att regering, riksdag, kommuner, fack och andra organisationer sluter upp i en gemensam satsning. Vi har tydliga krav på innehållet:
• Systematisk tillgång på introduktion och handledning
• Ökad tillgång på kompetensutveckling
• Minskad arbetsbelastning genom tillskott av resurser
• Inrättande av tjänster som specialistsocionomer. 
Åsa Regnér säger att hon vill invänta effekterna av den nationella samordnarens arbete innan hon eventuellt gör något. Den förra regeringen duckade för problemen. Nu har en ny regering alla chanser att visa handlingskraft. Men då finns det inte tid för någon vänta-och-se-politik.
 
Jag håller med. Hur länge skall man vänta då? Läget är redan katastrofalt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar