Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 13 november 2014

Rättsäkerhet finns det?

I dagens juridik debatterar Olle Ekstedt, jur. dr, f.d. hovrättslagman runt att domare har för dålig kunskap.
http://www.dagensjuridik.se/2014/07/om-ratt-och-sanning-i-domandet
Rättskipningen strävar så klart efter sanningen som ett yttersta mål. Gammal erfarenhet visar att man inte alltid kan nå den men man måste ändå komma till beslut och avgörande. Man talar om att det finns en juridisk sanning som inte överensstämmer med den rena sanningen.
Uttryckssättet är delvis en juridisk spetsfundighet och något av en karikatyr. Det finns naturligtvis inte mer än en sanning och den är odelbar.
 
Det har under ett halvsekel skett en viss förskjutning i rollerna för rättskipningens aktörer. Parterna har fått större ansvar och domarna har minskat aktiviteten. Men vem vill ha helt passiva och okunniga domare? Vem vill att hovrättens tre jurister skall sitta som de tre aporna och inte tala, se eller höra eller att tingsrättens ensamdomare skall vara dum som en åsna Kunskapsbristen hos våra domare är i själva verket ett stort och accelererande problem. Domaren kan inte utöva bevisbedömning på ett bra sätt utan kunskaper om de verksamhetsområden som bevisningen avser. Kunskapskraven innebär inte att domaren skall skaffa fram bevisning utan att han skall kunna bedöma bevisning och behov av bevisning. Det finns gott om drastiska exempel på vart kunskapsbristen kan leda. Man behöver bara tänka på Quick-affärens klavertramp. I själva verket ringer det redan som i domkyrkoklockor om problem i vårt rättsväsen.
 
Riksrevisionen konstaterade 1997 att domstolarna hade minst vidareutbildning inom statsförvaltningen. Domstolsverket gjorde försök till ett lyft men kom inte mycket längre än till att skapa en avdelning inom sin egen förvaltning. 
 
En effektiv vidareutbildning för domare skall syssla inte bara med juridiken utan kunskap om all anknytande verklighet. Inte minst handlar det om frågor om mänskligt beteende och om livsförhållanden.
 
Man kan i korthet säga just det Brolin (länk finns i artikeln) framhåller - nämligen att reformerna styrs av strävan efter minskade kostnader som skall nås genom förenklingar i förfarandet.
 
Det mest förödande med systemet med prövningstillstånd är att det innehåller en möjlighet till skönsmässig sortering av mål som kommer till hovrätt och även kammarrätt och andra överinstanser. Detta framhåller Brolin. Skönsmässigheten är åsyftad i reformverksamheten men den maskeras av de grunder som ställts upp för prövningstillstånd
Här öppnas möjligheter att sortera bort det mesta även om det skulle finnas prejudikatintresse i saken. Det är ju mycket flytande vad som är ”av vikt” nog att belasta en hovrätts ansträngda arbetsläge. 
 
Arbetet på dagens rättegångssystem har styrts av en serie egenintressen. Sådana är det gott om i rättsliga sammanhang. I reformarbetet är det statens egenintresse av minskade kostnader som varit drivande. Därtill kommer domstolarnas och domarnas intressen av bättre arbetsförhållanden. Det är dessa intressen domarna talat för i reformarbetet. De har fått stort gehör. 
 
Advokaterna har haft osannolika framgångar under ett halvsekel i att utvidga sin verksamhet och trygga sina inkomster. Detta står givetvis i strid med statsintresset av kostnadsminskningar. Det som saknas av egenintressen är medborgarnas egna intressen av att få rätt efter en rättvis rättegång. Medborgarna har ingen organisation, ingen röst och inget inflytande
 
Medborgarna tror att de till slut kan få rätt i Europadomstolen. Det är emellertid en mödosam och osäker väg att vandra dit. Det lyckas ibland. Då visas det ofta hur fyrkantigt och medborgarfientligt det svenska rättssystemet ofta är. Europakonventionen vilar på synsättet att det är rättvisa och sanning som skall styra rättskipningen. Det är i grunden inte i strid med svenska rättstraditioner men ofta i strid med svensk tillämpning. 
 
Skrämmande och det är en f.d. domare som skriver.
 
 
 
 
 
 

1 kommentar:

  1. Kanske just därför så ofta helt osannolika beslut fattas av byråkrater i domstolar , även inkluderat Migrationsdomstolar- som inte har förmåga att leva sig in berörda fallen- som tex Fruzsina-fallet som nu väckt himlastorm på jorden över domares DUMHET-skicka tillbaka henne till Ungern där hon inte känner någon längre?
    Hål i huvudet -IGEN?
    Fast det mest skrämmande är ju de osakliga utredningarna som socialtjänstbyråkrater sätter igång- som ju beskrivs i hjärta-styrka-mod- bloggen lägger upp.
    Domare har ju oftast lite högre IQ , vilket ju den som skrivit det vittnar om- att släppa ut sanningen -är det enda rätta .

    SvaraRadera