Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 12 november 2014

Finns det plötsligt en socialminister

Långt men oh så bra.
http://anneskaner.wordpress.com/2014/11/05/halla-fru-minister-kan-ni-svara-pa-lite-fragor/
Det område som berör mig mest är dock socialpolitiken, den frågan som regeringen degraderat ner till noll och intet.  
I onsdagens Uppdrag Granskning visades ett oroande reportage kring missbrukares villkor, här med dödlig utgång. Herrgårdens Chef, på Attendo Cares nolltolleransboende i Skarpnäck, sa att det är upp till var och en om de vill knarka, det gällde tydligen på Herrgården också. Helt klart Attendo ser till pengarna, inte de som bor på stället. För lite personal och periodvis ingen alls, ger pengar till ägarna. Sverigedemokraterna har just accepterat spekulation i människor.

I den gamla alliansregeringen beslutades att missbruket skulle bli ett delat ansvar mellan sjukvården och kommunen – summa ingen tar ansvar. Gabriel Wikström, landets sjukvårdsminister slänger frågan i knät på Åsa Regnér som troligen vet lika mycket om missbruk o dess konsekvenser som de moderater som nu lämnat regeringen.  
Gabriel Wikström vet helt klart inte hur man hanterar frågan. Åsa Regnér är äldre-barn och jämställdhetsminister, ingenstans i arbetsbeskrivningen står att hon också ansvarar för landet missbruksvård eller brist på den samma. Men Gabriel Wikströms kunskaper är troligen lika grunda och det är enkelt att kasta obekväma passagerare över bord.

Åsa Regnér däremot har ansvar för barnen. Barnen inte minst de utsatta. Hon har ansvar för den socialtjänstlag som idag faller allt mer samman och där hopplösheten sprider ut sig bland socialsekreterare och andra inom socialtjänsten. Åsa Regnér vill inte svara på frågor, hon har så mycket att göra. Inte kan det vara landets medier som står i kö, ämnet är knappast högvilt inom sociala medier eller trycksvärtade tidningar. Kom igen i slutet av november, säger hennes pressekreterare Johanna Abrahamsson.  
”Kalendern är fullbokad framöver. Kan vi höras i slutet av november och då boka in en tid i december istället?” Ja det är möjligt att politiker och tjänstemän kan tycka att frågor som skall belysas i media kan flyttas fram. Min deadline ligger i november.
Tänkte på en lustig sak som Gabriel Wikström sa när han lämnade över missbruksfrågan till Åsa Regnér ”hon är socialminister”. Aha tänker jag den försvunna posten i Stefan Löfvens regering är hittad, Åsa Regner är landets socialminister, med andra ord dock bara med mandat barn, äldre och jämställdhet.
 
Med andra ord om vi haft en socialminister kanske vi kunnat ställa lite frågor, undra, hur ni tänkt eller hur tänker ni nu? Vad ska ni göra åt hela det sociala fallet neråt, Morgan Johansson, hur ska du stoppa rättsosäkerheten i domstolarna, Åsa Regnér när ska barn slippa tvångsvistas hos en förälder de inte vill träffa. Vad ska vi göra för att inte fler ska dö av överdoser i brist på vård!
Det ekar tomt och den mest dolda ministern som har hand om socialförsäkringar hon är departementschef .
 
Åsa Regnér om Barns rättigheter:
”Regeringen aviserar i budgeten för 2015 att man vill påbörja arbetet med att göra barnkonventionen till svensk lag. Det är en signal om vilken betydelse regeringen lägger vid barnets rättigheter. Regeringens vision är att Sverige ska vara ett av de allra bästa länderna att växa upp i oavsett kön, bakgrund eller funktionsförmåga. Varje barn ska kunna känna sig tryggt och ges de bästa förutsättningarna för att utveckla sin potential, växa som en fritt tänkande människa och delta på egna villkor i samhällsutvecklingen. Under de senaste åren har bland annat Barnombudsmannen sett att barn i särskilt utsatta situationer inte alltid får sina rättigheter tillgodosedda. Barn bemöts inte alltid med respekt för sina behov och rättigheter. Därför vill regeringen stärka barnets rättigheter.”
Ser ni något som inte redan är sagt av henne föregående kollega, Maria Larsson?
Inte jag heller. 
 
Annika Stradhäll, departemenschef och socialförsäkringminister:
”Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll ansvarar för frågor som ryms inom socialförsäkringen. I den ingår föräldraförsäkring och bidrag till föräldrar, sjukförsäkring samt pensioner”
Ser ni något om de övergripande sociala frågorna ? Tänk det gör inte jag heller.
 
Ja finns det plötsligt en socialminister? Undrar om hon vet om det själv?
Då skulle jag också vilja ställa en massa frågor.
Kan bara hålla med och jag håller även med i allt det andra hon skriver.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)