Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 6 november 2014

Barns bästa oberoende av nationalitet

Eu-emigranter har vi alla sett. Men få av oss är medvetna om att många av dem tar med sig barnen hit.
http://www.dagensarena.se/innehall/de-romska-barnens-basta-maste-vara-i-fokus/ Vad gäller för dem? är barnperspektivet till för dem också?
 Allt fler EU-migranter tar med sina barn till Sverige, trots att det innebär ett liv som hemlös. Nu larmar kommuner och hjälporganisationer.
Kommunen har ansvar för alla sina invånare. Ett av de viktigaste arbetsområdena för socialtjänsten är att se till att barn och ungdomar som bor i kommunen växer upp under trygga och goda förhållanden.
Men nu larmar kommuner och hjälporganisationer för att fler barn än tidigare följer med sina föräldrar från andra EU-länder för att försörja sig genom att tigga. Detta enligt P3 Nyheter.

En enkätundersökning som gjordes i somras visar att 17 av Sveriges kommuner känner till minderåriga bland hemlösa EU-migranter i kommunen. Enligt socialtjänstlagen ska kommunen behandla barn och unga med uppehållsrätt i Sverige på samma sätt som svenska medborgare.
 
Levnadsvillkoren för de här barnen ser väldigt olika ut i olika kommuner. Göteborgs kommun har ordnat husvagnar för flera barnfamiljer, medan inga sådana planer finns i Uppsala kommun. Där bor barn i bilar, enligt P3 Nyheter.
 
Ebba Busch Thor, som är kristdemokrat och ansvarigt kommunalråd i Uppsala, menar att Göteborgs lösning inte är aktuell för Uppsala. I Uppsala ordnas kortsiktiga lösningar med härbärgen, trots att barnen behöver tak över huvudet konstant.
– Jo, men vi måste också dra en gräns och se om vi ska erbjuda permanent boende till medborgare i andra EU-länder och där är lagen väldigt tydlig: NEJ, säger Ebba Busch Thor till P3Nyheter.
 
Rädda Barnen har jobbat med romska barn i många år och generalsekreterare Elisabeth Dahlin menar att det är självklart att kommunen ska ta sitt ansvar.
– Det kan aldrig vara acceptabelt att barn bor i bilar och på gatan. Socialtjänsten har ett otvetydigt ansvar att se till att barnens rättigheter efterlevs, säger Elisabeth Dahlin.

Kommunerna handskas väldigt olika med frågan. Elisabeth Dahlin menar att det därför måste finnas en gemensam nationell strategi som kommunerna kan arbeta efter. Förutom socialtjänstlagen finns redan nu barnkonventionen, som regeringen vill göra till svensk lag, att fatta beslut utifrån. Men det behövs klara riktlinjer för alla, menar hon.
– Barnen är här och nu och deras bästa måste vara i fokus. Det handlar om ett människovärdigt bemötande, säger Elisabeth Dahlin.
 
Nej det är väl bara att konstatera att vad som är barnets bästa beror på vilken nationalitet barnet har. Barnperspektivet gäller inte för alla barn som bor i Sverige, inte för barn som kommer som flyktingar om de inte får PUT, (permanent uppehållstillstånd) inte heller om deras föräldrar utvisas även om de är födda i Sverige eller som är gäster här. Inte heller för barn till fattiga föräldrar som kommer hit därför att tiggeri är bättre än det de har.

Om det nu är så då får väl riksdagen sätta press på hemländerna att ta hand om sina egna. Man kan inte bara skjuta ifrån sig med orden inte mitt problem. Det har ju faktiskt blivit vårt problem och är på väg att bli det på allvar.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)