Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 22 november 2014

BPIS

Då var den nya organisationen BPIS med i radion
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6025093
– Det finns många föreningar som siktar mot egna mål. Agerar vi tillsammans blir vi starkare och kan lyfta gemensamma frågor, menar hon.
Hon är en av de drivande bakom föreningen Barnperspektivet i Sverige, som hon hoppas ska bli en paraplyorganisation för flera föreningar som på olika sätt arbetar med barnfrågor.

Föreningen Compassen i Västra Götaland, med lokala avdelningar i Göteborg och Lidköping, har nyligen anslutit sig.
Eva Hallgren har själv dåliga erfarenheter av hur kommuners socialtjänster agerar mot barn. Men hon är noggrann med att påpeka att det inte handlar om att strida mot kommuners socialtjänster.

Tvärtom hoppas hon att paraplyorganisationen ska kunna påverka politiker till lagändringar som hon menar ska stärka barnens rätt:
– Det finns socialsekreterare som gör ett jättebra jobb. Men de måste få rimliga förutsättningar och tydliga lagar att arbeta efter, menar hon.
 
Mer om man lyssnar på själva inslaget.
Eftersom Comapssen i Lidköping gått med på samarbete så har jag numera 1540 medlemmar i ryggen då jag åker upp till riksdagen och ställer mina krav.
Alla siom viull stötta är välkomna http://bpis.hemsida24.se/ De som blir med nu deltar i en utlottning av boken med alla upprop. Avgiften gäller även för hela nästa år.
Om du är förälder till, eller själva har ADHD så är du även välkommen till Comapassen http://www.compassen.se/
Att vi behövs är det väl ingen tvekan om.
Kaliber på radion på P1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=1316 lyfter situationen inom socialtjänsten redan igår var det ett flertal artiklar och annat. KL 12 för de som vill lyssna.
Hittade även ett debatt inlägg
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article19900007.ab
När ondskan drabbar oss söker vi svar. Ofta finns det inga.
Varför mördades Yara, bara åtta år gammal?
Varför gjorde ingen något, varför togs inte varningssignalerna på allvar?
Den lilla flickan hade inga vinterkläder, hon var rädd för att gå hem, hade blåmärken i ­ansiktet. I efterhand uppdagades flera anmälningar till social­förvaltningen. Dessutom har hennes skola hört av sig och ­varit oroliga.
– Hon sa att de slog henne och kastade papperskorgar efter henne, berättade en klasskamrat i ett videoförhör som spelades upp för rätten i går.

Det återstår att se om enskilda tjänstemän har gjort fel.
Men det tunga ansvaret för en fungerande socialtjänst i Sverige ligger inte på varje enskild polis, rektor eller socialsekreterare. Det vilar på politikerna.

När ”Kaliber” i P1 under­sökte läget i 222 av landets kommuner visade det sig att hälften av ­socialkontoren den 1 oktober i år hade vakanta tjänster just när det gäller frågor om barn och unga. I 13 kommuner saknades över 30 procent av personalen.
De som kommer i kläm är just barn och unga i riskzonen.

Förra året kom en rapport från Sveriges kommuner och landsting som varnade för just hög personalomsättning bland socialsekreterare när det gäller arbetet med utsatta barn. Det visade sig att en tredjedel av dem som arbetade med frågorna var nyanställda och saknade erfarenhet.

Detta är ingen slump utan handlar om politiska beslut ­både i kommunerna och i riksdagen.
Om politikerna vill kan de ändra på detta, det är en fråga om prioriteringar.
På den sista bilden som togs av Yara har hon röd kappa.
Hon ler inte.
 
Vi behövs blir med i BPIS du också
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)