Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 8 november 2014

Minst fyra motioner

På väg till Stockholm fick jag ett mail. Det var en riksdagspolitiker som motionerat och talade om att tre av dem iallfall hade godkänts än så länge.
(Jag vet att det är fler på gång av andra politiker. )
Han har iallfall lämnat ett gäng där jag varit med och påverkat
Han har skrivit många och de kan kollas här
De jag varit med och påverkat: (För att läsa dem i sin helhet följ länkarna )

1. handlade om att barn skall ha rätt till ombud  vid stora beslut även då det inte är en rättsak. Tex vid omplaceringar.
Ett ombud som företräder barnet bör finnas med under omhändertagandet men även vid andra beslut som i hög grad berör barnet eller den unge, som exempelvis tvister runt vårdnad, umgänge, boende och omplacering. I Socialtjänstlagen 1 kap 2§ står det att ”Ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn”. Idag är det en och samma handläggare som bedömer, utreder, processar och verkställer i samma ärende. Många socialsekreterare som rekryteras är unga, nyutbildade och utan erfarenhet. Därför behöver någon utifrån försvara barnets intresse och stärka barnets röst.
2. att det måste till ett skadeståndsansvar  då barn far illa under myndigheternas vård.
I Sverige har vanvård av barn som omhändertagits enligt ovan uppmärksammats genom olika utredningar vilket också i vissa fall lett fram till statlig ersättning enligt Förordning (2012:666). Men övergrepp och vanvård mot barn som omhändertagits av sociala myndigheter förekommer fortfarande i en del fall. Detta trots den tillsyn som kommunen skall utföra.
Att utkräva ansvar från sociala myndigheter eller socialnämnd för att barn som omhändertagits utsätts för övergrepp är i praktiken mycket svårt. Socialsekreterarens roll är att utreda och presentera underlag för beslut i kommunens socialnämnd. Det förekommer brister i utredningar som i slutändan drabbar det enskilda barnet.
När ett barn/ungdom som omhändertagits av sociala myndigheter drabbas av vanvård eller andra övergrepp bör därför kommunen vara skadeståndsansvarig.
3. även en begäran om utökade befogenheter vad gäller IVO  De skall inte bara kritisera utan även få begära kräva rättelse
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fick 2012 granskningsansvaret för socialtjänsten. De har inte fått ökade befogenheter vilket innebär att det enda man i praktiken kan kritisera är handläggningen, dokumentation och formaliafel. Ingen har idag makt att agera i enskilda ärenden. Konsekvensen blir att en kommun trots upprepad kritik kan fortsätta att göra fel. Detta drabbar framförallt barn.
IVO måste få fler verktyg för att kunna tvinga kommuner som gör fel att vidta nödvändiga åtgärder. Ett vitesföreläggande bör bli vanligare samt krav på rättelse i de ärenden som kritiseras. Ett förslag vore att även vid fortsatt felaktig hantering flytta ärendet till annan kommun och låta ursprungskommunen betala. Lagen som säger att en kommun ansvarar för sina invånare bör väga tyngre så att en boendekommun kan göra ett LVU mot en placeringskommun om de orsakar att ett barn far illa.
En översyn bör göras av IVO:s befogenheter och uppdrag.

4. sist men inte minst skall man motverka att barn omplaceras.
Inga barn ska behöva omplaceras på grund av att vuxna inte kan hålla sams.
Anknytning bör väga tyngre i ärenden som gäller placerade barn, särskilt i frågan om var ett barn ska bo. Domstolarna måste bli bättre på att beakta barnets perspektiv.
För lite har gjorts för att kvalitetssäkra familjehemmens uppdrag. Vad är
anledningarna till att de lyckas i 90 procent av fallen? Vilka är framgångsfaktorerna?
En översyn bör göras kring familjehemmens uppdrag och hur man undviker sammanbrott som resulterar i omplacering av barn.
 
Söker jag bland inlämmnade motioner och socialtjänst hittar jag  fler. Följ länken och läs vad som intresserar mest.
Det finns förslag både om att modernisera, förstatliga, efterlyser ett bättre barnperspektiv inom socialtjänsten.
Jag känner igen namnen på en del jag varit i kontakt med och de vill att man skall säkra barnperspektivet och stärka socialtjänsten och man vill ha nationella riktlinjer.

En motion gör dock inte att det går igenom utan det skall stötas och blötas och diskuteras. Oftast säger de att man redan jobbar med eller så avslår man. Men det är bra att frågorna kommer upp till ytan och diskuteras och belyses.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar