Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 18 juli 2015

Det finns undantag

Det finns undantag inom socialtjänsten. De som får stöd och hjälp precis som det skall vara. Tyvärr så är det sällan eller nästan aldrig som de exemplen lyfts.
http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/hon-hyllar-gavles-socialtjanst
När Gävlebon och flerbarnsmamman Nina läste i Arbetarbladet om att orosanmälningarna till socialtjänsten har ökat drastiskt så hörde hon av sig för att berätta att det tyder på en bra utveckling. Hon har själv blivit hjälp av en annan persons orosanmälan, och tycker att det är viktigt att människor har ögonen öppna och är vaksamma i sin omgivning.
– Jag tror att människor pratar mer om sådana här saker i dag. Förut var det mer en privatsak. Jag tycker det är jättebra, har man inga problem så är det inte så problematiskt att bli anmäld tror jag.

I dag är Nina tacksam över den hjälp hon har fått från socialtjänsten. Hon har haft flera olika kontaktpersoner, men har ändå upplevt att de olika personer som jobbat med hennes fall har bemött henne med respekt och vänlighet. Nina har kunnat ringa eller sms:a sent på kvällen, med vissa har hon fått så god kontakt att de varit ute och fikat privat. Hon minns särskilt en gång när hon och en socialsekreterare satt vid en lekplats med en varsin kopp kaffe, de var båda nära till tårar när de pratade. Tillsammans kom de fram till att Nina behövde ta hand om sig själv och krisa i fred. En annan gång kom en sekreterare hem till henne, och pratade, tittade på tv och sa sen "har du ätit något ordentligt i dag?". Det slutade med att hon bjöd Nina på hamburgare.

– Jag minns en gång när vi åkte bil och jag låg i hennes famn och grät i flera mil.
Ninas barn mår efter omständigheterna bra och de har fått professionellt stöd bland annat i form av samtalsterapi. Snart bor hennes äldsta barn med henne igen, efter att ha bott i familjehem. Även kontakten och samarbetena med familjehemmen är något som Nina talar sig varm om. Hon har känt sig trygg med att ha sina barn där och upplever att de har varit ett bra stöd för hennes barn. Det har varit viktigt för Nina att ensam ta in vad som har hänt, för att kunna hantera sitt liv och acceptera vad som hände henne och hennes familj. Det har hon kunnat göra när barnen bott i familjehem.
– Generellt så känns det som att jag har koll i dag, säger Nina och ler.
 
Underbart med sådana berättelser.

8 kommentarer:

  1. Vi är nog många som drömmer om ett sådant Sverige - där soc gör sitt jobb, och helt slutar att köra över barn och familjer .
    Men det finns en anledning - att många varnar för soc, samma anledning som är orsaken till deras rekryteringsproblem.
    Människor vill göra ett bra jobb, i längden blir det outhärdligt att leva med vad soc skapat- ty det är en allvarlig kris.

    SvaraRadera
  2. Dwt är faktiskt fortfarande så att de flesta lever i tron att socialtjänsten glr sitt jobb - även om detta förtroende nu nått en kris i allmänhetens medvetande - då det ju börjar ryktas att även skötsamma föräldrar råkat illa ut.
    Bara det - att skötsamma föräldrar har alltid funnits som även råkar illa ut- men nu finna nötet, och boken Lönsam kommunal männisjkohabsel är inte skriven som en satir utan den är skriven av en person som under LÅNG tid i te ville tro att vem som helst kan råka illa ut i svenska Förvaktningsdonstolar , och övriga instanser .
    EN familj som råkar ut för LVU utan att det behövs är en familj för mycket .
    Tyvärr är det inte bara en familj , det sägs vara 70-80 prov av LVU som är helt onödiga - om man lyssnar på familjerna själva.
    Men vem glöm det?
    Ifall man inte tittar på BEVIS från båda parter är en röttegång en skenrättegång - som det beskriva i denna bok.
    Där i te alla bevis ens tas upp i domslutet- utan bara socialtjänstens TESER.
    Detta händer också gång på gång och alltmer i tingsrätters vårdnadstvister - detta kallas då JÄV.
    Vissa advokater tror att JÄV bara hör hemma i vårdnadstvister , men tycker är JÄV nog allra vanligast i Flevaltningsdomstolar , dör även barn till skötsamma föräldrar inte lyssnas på, varken barnets vilja eller familjens situation.
    Detta är en katastrof i vartebdazfsll det händer i onödan, och detta vet bara de drabbade - vi vet hur många onödiga LVU som finns .
    Set är inte bara några stycken , det är TUSENTALS.
    Då handlar det alltså om PENGAR.
    En lite obekväm sanning , men den kommer att komma ut, ty alla föräldrar tar inte livet av sig, men många gör det- och varje gång det sker pga myndigheter är EN gång för mycket .
    hur kommer det sig att Sverige är värst i Europa på brott mot mänskliga rättigheter ?
    Jo- för att svenska domstolar dömer FEL, och varje gång det sker är en KATASTROF för en familj.
    Just därför människor börjar bli livrädda för att bli anmälda , ty alla tror ju " det måste ju ha varit nåt "
    Nä- så är det inte alltid !
    Man kan vara både arbetsför , GA god ekonomi , vara välutbildad - men vad betyder detta? Nör Sofia R Johansson fick vänta 7 år innan soc gjorde nåt och sedan inte fick hjälp därefter heller ...
    Lyssnade tingsrätten på detta?
    Nä.
    Det är ett övergrepp för mycket VARJE gång .vi vill ALLA, även vi- ha en fungerande Socisktjänst och rättsstat .

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA varje felbehandlat äreden är ett för mycekt men fastnar man i att alla alltid gör fel och inte kan skilja ut att det finns de som inte gör det ses man lätt som en rättshaverist och de som kan göra något slutar lyssna. Så man får akta sig för hur man diskuterar en sak. Det är inte "alla" och inte "många" "tusentals" och inte "de" "vissa"

      Radera
    2. Det ÄR tusentals - men man har vaket att tysta ned, förminska , och förneka - vilket är det vi ser i dagens Sverigr .
      Men det kommer andra tider , då dessa nedtystade röster kommer få tala - inte minst BARNEN..
      Jag är ingen röttshaverust och har aldrig varit, inte heller de advokater som jobbar ideelt med att rädda barn.
      Sådana brukar bli sjukskrivna , arbetslösa , och det är inte jag., och inte de heller - vi har arbete över öronen .

      Radera
  3. Ingenting är svart eller vitt.det är på gott och ont att anmälningar har ökat.
    Det innebär både att brott begås inom ramarna för myndighetsbedöut( där folk utan insyn i hur saker ligger till lätt kan tycka - det måste ju ha varit nåt ...)- och om man har tur så möts man av sunt förnuft .
    Dessvärre är det inte bara EN förälder i detta land som är välutbildad , som får ditt barn plockar,, vid minsta anmälan eller konflikt , utan det är flera.
    Dessa röster tystnar dock lätt , då ingen människa. Är beredd på sådan grymhet och lagbrott( när ingen omsorgssvikt föreligger )
    - de lamslås, går under men vissa överlever tack vare son styrka och andliga förmåga , såsom det finns några exempel i Sverige, - och det är inte alls konstigt att det är få som berättar om bra erfarenhet av soc, då så många blir överkörda - jag generaliserar INTE, jag talar av erfarenhet , då det finns många vittnen, som berättar samma historia
    Hur myndigheter fabricerar en tes och sedan lagom i förloppet planterar en anonym anmälan osv.
    Det låter för oinvigda som rena mardrömmen , och som invigd , kan Jah berätta- att det ÄR en mardröm.
    Inget ont om goda familjehem !doxk finns det alltför många som ställer upp för pengar , de som driver privata HVB reklamförbud så också : " ni kan fp råd med utlandssemestrar , och då kan nu låta fosterbarnen stanna hemma ...".
    Det finns alla sorter , och så länge det går att tjäna pengar på något - kommer det finnas människor som glr det för pengar endast.
    Skulle JAG vara jourhem- då skulle jag aldrig ta semester utan de som jag har ippdrag att ta hand om, men inte alla tänker ju så...allting finns , och därför så många barn far illa så länge det är ett uppdrag som ger pengar, till så många inblandade .
    Detta visar Socialstyrelsens samlade statistik alltför tydligt.

    SvaraRadera
  4. De som är jourhem eller familjehem är vanliga familjer oftast med egna barn som inte valt det vi "jobbar" med. Vi måste sätta dem i främsta rummet. En del placeringar är väldigt jobbiga och då kan vi behöva semester. Våra egna barn kan behöva få känna att de får ha oss för sig själva utan att dela med någon som tar upp alla vår uppmärksamhet så att de själva hamnar på undantag. DEt är lätt att ha åsikter i något man inte själv står mitt i...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just precis - du har ALDRIG varit placerad själv- har all förståelse för era behov också - men människor har olika värderingar , och nör staten ska lägga sig i människors värderingar - och inte håller sig till vad deras jobb är- då har det gått överstyr.
      Hade soc lyssnat mer på BARNEN
      Och även deras anställda familjehem - då hade vi. Sett ett helt annat Sverige idag!
      Med lyckliga barn, skolresultaten hade gått upp i OrCD- mätningar och pengar hade använts på ett KLOKT sätt.

      Radera
    2. Du vet ingenting om mig eller vad jag har eller inte har varit. Vi är inte familjehem för att fylla våra behov utan för att göra en samhällsinsats. För att vi bryr oss mer än de flesta som är mer intresserade av att fylla just sina egna behov.

      Radera