Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 13 juli 2015

Flytta BUP? Kanske en bra ide

Att flytta BUP till skolan så att de finns nära de flesta som ändå träffar och behöver dem? Ja det skulle kunna vara en ide
http://www.svd.se/flytta-bup-till-skolan--minska-sjalvmorden/om/debatt
Sverige tänker helt fel när det handlar om hur man på bästa sätt hjälper skolelever som har det svårt. Genom att i skolan ­tidigt hitta unga som mår dåligt, på plats erbjuda snabb och ­adekvat hjälp, samt följa upp och utvärdera hjälpen så kan den psykiska ohälsan bland unga minska radikalt. Flytta därför personal på barn- och ungdomspsykiatrin till skolan, skriver Alfred Skogberg, Suicide Zero

Alla vet vi att bränder är enklast att släcka när de är små. På samma sätt är det med psykisk ohälsa. Ju förr vi identifierar tecken på att någon mår dåligt, ger adekvat vård som vi sedan följer upp och utvärderar, så kan problemen åtgärdas innan de växer till sig och blir betydligt mer svårlösta. Vi tänker helt rätt när vi satsar på att tidigt släcka fysiska bränder.

Ungefär en ungdom under 20 år tar sitt liv i Sverige varje vecka. Ändå tycks det inte vara tillräckligt för att våra politiker ska ta krafttag och storsatsa på elevhälsan

Men det finns exempel på hur självmord bland ungdomar kan minska radikalt. I Miami, Florida har självmorden bland ungdomar minskat från cirka 8/100 000 i slutet av 80-talet, till färre än 0,5/100 000 i dag. Motsvarande siffror i Sverige är cirka 10/100 000. En siffra som stått mer eller mindre still i decennier och som nu tenderar att öka.
Skälen till varför de lyckas i Miami och att vi gör fel är att man i Miami insett att det måste finns tillräckligt många kuratorer med behandlarkompetens. Rekommendationen är 1 kurator per 275-400 elever. Genom att dessa regelbundet undervisar i evidensbaserad livskunskap lär sig eleverna lösa en del av de livsproblem de råkar ut för. De lär sig också att det finns en professionell vuxen de kan vända sig till, om de mår dåligt. Skolpersonalen tränas vart tredje år i att känna igen varningstecken på psykisk ohälsa. Om någon misstänker att en elev har det svårt kallas omedelbart på kuratorn som gör en första utvärdering.
 
Varför skall det vara så svårt att jobba förebyggande? Varför kan inte politiker förstå att man sparar mer på det än att snåla för att man inte har råd just då....
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)