Hur mycket stress tål barn?

Ja hur mycket stress tål barn? En väl befogad fråga. Särskilt med tanke på att många lämnar sina barn på dagis redan som ett åringar. Att de sedan går längre dagar än de vuxna som måste lämna före och hämta efter jobb vilket innebär att barnens dagar blir längre än föräldrarnas. Lägg sedan till stora barngrupper på dagis och ett liv som verkar gå ut på att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.
http://www.alltforforaldrar.se/artikel/stress-det-finns-en-gr%C3%A4ns-f%C3%B6r-vad-barn-t%C3%A5l

kan barnen säga stopp? Tidiga mornar, stressade föräldrar stora barngrupper, lite personal, trånga utrymmen, hög ljudnivå, långa dagar, trötta föräldrar, äntligen hemma - godnatt! Stress, det engelska ordet för spänning eller tryck, är en del av livet. Ibland är den positiv. Det är när det råder balans mellan de krav som ställs och vår förmåga att klara av dem. Då upplevs stress som positiva utmaningar. Ibland är stressen negativ. Det är när det ställs för stora krav på oss under en längre tid, och det är då som stressen börjar knapra på vår energireserv. Stressforskaren Hans Selye menar att alla människor har en energireserv, hög eller låg allt efter person, men ingen orkar stå emot stress i det oändliga utan att krafterna sinar. Det finns en gräns för vad vi tål.

Ylva är upprörd över den anpassning som sker på förskolorna idag. Barngrupperna blir större på färre personal. Barn med särskilda behov får inte de specialresurser som behövs. Men istället för att reflektera över vad detta för med sig; vad händer med barnen? Vad händer med personalen?, så ordnar man istället kurser för personalen om hur man ska arbeta med stora barngrupper. 

– Då har man ju samtidigt talat om för personalen, att man inte är tillräckligt bra om man inte grejar det här, säger Ylva. Det är bara att gå på kurs! Det är bara att lära sig! Men om personalen blir stirrig och irriterad av stress, smittar det av sig på barnen. Och av de barn som klarar av att vistas i en grupp på femton barn, men tvingas in i en grupp på tjugotre barn, blir alltid några avvikande eftersom just de barnen inte klarar av att höja ribban.– Genom att man ändrar i miljön, tvingar man de barnen att bli avvikande, säger Ylva. Men det kanske är de andra barnen som är avvikande, som är så tåliga, vem vet? Vi tillåts inte längre att vara svaga eller att ha en skörhet. Genom att vi pressar på och gör det besvärligare så straffar vi barnen. Sen kostar dessa barn ofta mycket pengar, framöver. För vi har inte haft råd att ta hand om dem på rätt sätt från början.

Sinnesrum 

Hur märker man då att ens eget barn är stressat? Ylva tycker att man ska vara uppmärksam på alla plötsliga förändringar. Det kan vara trotsåldern, men det kan lika väl vara stress Ylva menar att barn ofta reagerar på stress med kamp eller flykt. Kamp innebär att barnet blir ovanligt stökigt och bråkigt. Flykt innebär att barnet ofta får huvudvärk, klåda, allergier, stamning, trötthet, magsmärtor med mera. Ett stressat barn kan också få svårt att hålla tätt, och nu larmar barnläkaren Margareta Blennow på Sachsska, att allt fler sexåringar har börjat kissa och bajsa på sig och fått psykosomatiska symtom.– Stressen börjar tidigt. Man kastas ut från BB innan amningen har kommit igång! Sen upplever många mammor att de ska vara aktiva så fort de har kommit hem från BB. Ingen nybliven mamma vill ha "bomull i skallen", många rusar ut på caféer och muséer och försöker leva som vanligt. Barnmorskor påstår att småbarn kan skärma av omgivningen när de ammas. Men jag vet inte om jag köper det! säger Ylva. Jag tror detta med koncentration grundläggs tidigt och att man som liten måste tränas i det. Hon refererar till filosofen Ravi Shankar som säger såhär: Barn behöver möta vänliga människor och de behöver lära sig känna igen och förstå sitt behov av lugn och avkoppling.

Det finns barn, berättar Ylva, som inte kan slappna av i sinnesrummet. De lever i ett ständigt påslag och kan inte gå ner i varv. Det är de barn som ständigt tar av sin energireserv. Men dessa barn måste tränas och ledas till lugnet inom sig. Man får ta ett steg i taget. En minut första gången. Två minuter nästa gång och så vidare tills barnet kan ligga på madrassen och slappna av. När en förälder hämtar sitt barn, besöker de gärna sinnesrummet tillsammans innan de går hem. Ett fantastiskt sätt att mötas och slappna av efter en arbetsdag. Andra förskolor förlägger mycket av sin verksamhet utomhus, berättar Ylva. För det har man märkt, att barn som får mycket utevistelse, som får leka utan att bli störda, övar upp sin koncentration (motsatsen till stress). Utomhus finns också möjlighet att hitta sitt eget ställe, vilket visat sig ha rent hälsobefrämjande effekter eftersom hjärnan då går ner på ett lugnare varvtal.

Med glimten i ögat uppmanar hon stressade förskollärare att "klappa ihop". Inte helt och hållet, men att verkligen visa att den här modellen inte håller i längden - för sin egen och inte minst för barnens skull, som inte har någon talan. Men främst uppmanar hon alla föräldrar som anar oråd, att börja samtala med varandra, komma fram till att något måste göras och sätta stopp. För politiker behöver lyssna på föräldrarna. Dem kan man inte avfärda med att de inte passar för jobbet, som man kan göra med personal. Föräldrar har makt, de är väljarna.

– En kvinna ringde och sa att hon hade läst min bok från pärm till pärm och hon hade känt igen sig i så mycket, att hon hade sagt upp sig! Jag blev jätteförskräckt, säger Ylva med stora ögon, för det vill jag inte ha på mitt ansvar, att folk säger upp sig från sina jobb! Jag frågade om hon verkligen hade tänkt igenom det. Men det hade hon gjort, sa hon, och resonerat om saken med sin man. Hon kände att hon måste bryta det som var och nu var hela familjen mycket gladare.
 

Som sagt så ofta man ser besparingar utan att tänka på vilka konsekvenser det får i långa loppet. Det kommer att kosta mycket mer sen än att spara just nu.