Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 14 juli 2015

De finns också

Självklart finns det mammor som begår övergrepp lika mycket som det finns pappor.

Ta svåra erfarenheter på allvar. Att mödrar kan begå övergrepp och vilja sina egna barn illa omgärdas av ett mycket starkt tabu. I stället för att ­bortförklara, ­ursäkta och blunda för denna verklighet måste vi se och erkänna offrens ­erfarenheter, skriver Elisabeth Arborelius, präst och docent i psykologi. 
Det går knappast att beskriva klarare än Ann Heberlein i en artikel i Sydsvenskan på mors dag 2011: I synnerhet mödrars övergrepp är svåra att acceptera, att vi frestas att låtsas som om de inte finns, mödrarna och mormödrarna som misshandlar och förgriper sig på barn. Och när enstaka fall ändå uppdagas vill vi förtvivlat gärna hitta förklaringar och ursäkter. Vi vill tro att Rosemarie Fritzl var ovetande om att hennes man höll dottern Elizabeth fången i parets källare i 19 långa år och att Bobbys mamma deltog i misshandeln och övergreppen på sonen för att hon var rädd för mannen hon levde med. Vi måste ändå våga se att också kvinnor kan vara förövare, med vett och vilja, på eget initiativ. Det måste vi se, för barnens skull. Mor är inte alltid rar. 

Ett par barn dödas varje år i Sverige av sina mammor, vanligtvis spädbarn. Detta är ”toppen på isberget”. Under isberget finns de mammor som inte dödar – men som vill sina barn illa, vill förstöra och förinta.

Elisabeth Arborelius. Foto: Privat

I bröderna Grimms sagor är de onda styvmödrarna vanligt förekommande. De misshandlar och vanvårdar barnen på grund av egen avund. Deras ondska står i stor kontrast till föreställningarna om moderlig kärlek. Till och med i sagorna måste vi i vår kultur således göra omskrivningar för att mammor begår onda handlingar mot sina barn – och låta dessa vara förlagda till styvmödrar. Det talar för hur svårt det är att härbärgera företeelsen att en mamma kan vilja sitt barn illa.

Under mitt långa yrkesliv har jag åtskilliga gånger hört personer i människovårdande yrken fälla kommentarer som ”föräldrar vill alltid sina barns bästa” och ”det är ju ändå ingen förälder som vill sina barn illa”. Så länge vi avskärmar oss från företeelsen att mödrar avsiktligt kan vilja sitt barn illa kan vi inte hjälpa barn och vuxna med dylika mycket svåra erfarenheter. Hur man på sikt kommer tillrätta med problemet vet jag dock inte. Jag vet inte ens om det går. Det är betydligt mer komplicerat än en anmälan till Socialtjänsten.
Men både som professionella och som grannar har vi möjlighet att bli dessa hjälpande vittnen – en medmänniska som lyssnar till såväl de utsagda orden som det icke-verbala. Någon som kan förmedla sin medkänsla och bekräfta att barnet har varit eller är utsatt för något ohyggligt svårt – och att ­barnet självt inte är orsaken.
Ja alla problem behöver belysas för tt man skall kunna göra något åt dem.

10 kommentarer:

  1. Den största skam i Sverige - dock, som man länge reagerat på i Europa - är alla dessa " häxor" på socialtjänsten - som medvetet ljuger och motarbetar bra föräldrar ( senast belyst i radio- dokumentären om pappa Tobias som fick kämpa 3 hela år för sitt barn)- som inte är dåliga föräldrar på något vis. Barnen kallar dessa för häxor precis som de häxor och styvmödrar i sagor som utövar MAKT, och som ljuger i utredningar för att vinna mål, där barnet bara är ett fall , ett i raden av barn att tjäna pengar på...
    Detta är en verklighet som föräldrar tom drabbas av olaga LVU,som kämpar mot en rättsstat som inte finns - men som kommer att uppdagas - precis som alla sanningar kommer fram till slut.
    Dessa häxor på socialtjänsten är betydligt fler än de fåtal mammor som dödar ( där de ju lyckas döda just PGA en slapp Socisktjänst som aldrig lyssnar)- och det begås brott i statens namn som kallas vanvård, samma brott som Sofia R Johsnsson inte fick upprättelse för - men kommer hon ge sig ?
    Nej.
    Vi är många nu, som vill se rättvisa och som vill det som många länder i Europa vill se:
    Att Sverige börjar bli en rättsstat- vilket det inte är så länge barn vanvårdas utan att de som bidrar till vanvården får sitt straff.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att det finns de som gör fel och det är vad man måste sätta stopp för. Men man kan inte och får inte dra alla över en kam. Det finns barn som inte kan eller skall bo kvar hemma. Men det måste finnas grund för det man gör och man måste kunna rätta till snabbt och i tid.

      Radera
    2. Men det är inte det som är problemet - utan att alltför många fall går för LÅNGT- som tex i Tobias-fallet , vi är nämligen VÄLDIGT många som känner igen varje detalj :
      Smutskastningen från dag 1. Trots att man är en bra förälder
      Motarbetandet.
      Inte bli lyssnad på- empatibristen.
      Att överhuvudtaget göra hans fall till ett LVU- är bara det resursslöseri så att man skäms över Sverige .
      Hans fall är dock inte unikt - det är DET
      Som gör att soc skapar problem inte bara för andra, utan för sig själva.
      Tom socionomerna bryter ju tystnaden .

      Radera
  2. De mest tragiska dödsfallen i detta land är inte de barn som mördas utan betydligt fler barn som tar sitt liv pga att de blivit tillfångatagna av socialtjänsten , på mycket lösa grunder,, slutna från bra föräldrar , precis som vissa föräldrar i vårdnadstvister saboterar för andra föräldrar - och som dessutom understöds av - just socialtjänsten
    Siffran för självmord bland placerade barn sägs varra mkt högre än den rapporterade siffran , eftersom socialtjänsten ju som bekant mörkar en hel del sanningar och fakta - precis som Zaremba grävde fram redan på 90- talet om Daniel Sigströms onödiga dödsfall som ju aldrig kan ha med socialtjänsten att höra - nä de gör ju aldrig fel , precis som poliser lör sina aspiranter att poliser aldrig gör fel ... Nä- visst .
    Den smärta som föregår ett självmord borde aldrig få förekomma i ett land som vill kalla sig em demokrati - men detta är ju ett tabu som de närmaste decennierna kommer tvingas fram av de familjer som tvingas leva i den svenska diktaturen/ socialstaten , som tror de kan mörka i all evighet . Det kommer de inte lyckas med i all evighet.
    Så länge det finns goda människor , som jobbar och står ut - precis som Sofia R Johansson stod ut, överlevde och troligen kommer vinna i Europa - domstolen- då det är britt mot många Europa- konventioner att inte ens beakta lagar .. Lagar bryter man ju mot i Sverige - det vet ju FN.

    SvaraRadera
  3. Man kan inte generalisera och dra slutsaster för alla... Det finns många olika orsaker til att barn tar sitt liv. Man kan inte hävda t.ex att det är fler än rapporterats, att det mörkas, man måste ha belägg för. Men mer behöver görasw för att undvika och då måste vi ta fram fakta om varför inte spekulera och dra slutsaser utan grund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta är inte spekulationer - utan siffror som de som jobbar ideelt med att rädda barn och familjer dagligen har koll på- och just därför kommer det ta tid innan det kommer till allmän kännedom , eftersom deras fokus inte är att vinna argument utan att rädda liv!
      Du kommer få se i framtiden - så var inte så tvärsäker själv över vad som stämmer eller inte stämmer- det är mycket du inte känner till - eftersom det är känsliga fakta för ett " fint " land som Averige .
      Det är väl känt redan att den officiella suicid siffran är hög för Sverige jämfört med andra länder - ville bara peka på att det finns en förklaring till denna verklighet .
      Den officiella siffran för suicid bland barn är ju tillräckligt hög som den är redan - och de som varit med om att se det på nära håll- förstår varför !

      Radera
    2. Har kontakt med flera sådanna organisationer. Man kommer ingenstans genom att påstå saker utan belägg. T.ex de som jobbar nämn ett exempel? att tusentals... enligt vem? Var kommer de siffrorna ifrån? Jag är inte tvärsäker över något utom att det är svårt att få någon att lyssna om man använder sig av sådanna argument. Siffror och statestik finns och visst finns det mörkertal och varje fall är lika hemskt

      Radera
    3. Jag är inte tvärsäker på något men vet att påståenden utan belägg inte får någon att lyssna. Håller med om att varje fall är ett för mycket

      Radera
  4. Om du vill ha belägg - räcker det att hålla dug till Socialstyrelsens officiella statistik och siffror .Det är skrämmande siffror , att bara 28 procent av placerade barn uppbär högskolebehörighet - och jag råkar vara både skötsam förälder och drabbad, så jag har väldigt bra koll på hur många andra drabbade som också är skötsamma föräldrar som ändå är drabbade likaväl- och fått se sitt liv slaget i spillror , och att lögner passerar i svenska domstolar utan en blinkning och dör man som vanligt " litar på att socialtjänsten gjort ett sakligt arbete "- vilket vi nu är många som fått erfara ej är fallet- utan precis som i Tobias-fallet är trenden :
    Smutskastning , lägga skuld på bio- föräldern , alt den ENA föräldern( som är mönstret i jäviga vårdnadstvister ) ensidigt dammsugande efter FEL, och konsekvent. Utelämnande av positiva detaljer , eller vittnesmål .skuldbeläggande av föräldern som kämpar för sitt barn, rena lögner och hopkok .
    Ja - du har ju själv varit utsatt för rena lögner i rättssal - så dö vet du ju hur osakligt det kan bli i svenska domstolar .
    Jag är välutbildad och nog mer beläst i vetenskapliga metoder än du- och jag är anonym av en orsak , och för att skydda min familj.
    Vi är MÅNGA som genomlever ofattbara mardrömmar , man inte kunde tro kan hända i en demokrati , men det kommer ju att komma fram förr eller senare - dessa siffror du efterlyser , men socialstyrelsens siffror är nog allvarliga !
    Att LVU har ökat för varje år, och de som jobbar ideelt märker att man inom socialtjänsten slutat praktisera riskbedömningar , något även Monika D-L kommenterat i press .
    Hon om nån har jobbat med barn som far illa .De som soc mer och mer släpper, som gör att barn dör, trots att flera handläggare på soc varit involverade .
    Men de gör ju aldrig fel- så var det ju .
    Du behöver inte försvara socialtjänsten , statistik talar sitt mest tydliga språk , och varför då ÖKA LVU när statistiken för placerade barn är så dyster ?
    Jo- då finns det ju en annan agenda , som man håller tyst om, som är det som skapar rekryteringsproblemen. Jah känner MÅNGA vettiga socionomer som ALDRIG skulle söka jobb på socialkonttor i detta land..
    De slutar , eller söker sig ej dit .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade ju föredragit en länk än ytterligare ett påståenden. LVU ökar därför att det är enda sättet att rädda de barn som behöver räddas. Placeringa ökar därför att det fiungerar. SEDan är det svårt att veta hur statestiken sett ut om banren fått bo kvar eftrsom det in de allra flesta fall finns skäl att ta dem och man inte kan lämna dem där de är. Alltså finns det inget att jämföra med. Det är låga siffror för barn ifrån utsatta familjere också även de som bor kvar. Låginkomstatagares barn utbildar sig sällan högre för att ta ett exempel. Men återigen jag håller med om att varje felhanterat ärenden är ett för mycket. Tror mig veta vem du är och vet vad duy gått igenom men det hjälper inte att skriva långa inlägg här på min blogg. Jag håller med dig i sak men vill inte generalisera och säga att det gäller alla för så är det inte.

      Radera