Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 10 juli 2015

Behjärtänsvärt

Tror att de flesta har råd med 100 kr Många har 500 kr av avvara och det finns de som har mer. Du kan hjälpa dom genom att sätta in ett bidrag på bankkonto 83279-944 418 310-8 i Swedbank

För tre år sedan lämnades en stämningsansökan in. Professor Mårten Schultz skrev i DN (Stämningsansökan skildrar ett barns helvete) och beskrev den orättvisa som hade drabbat Sofia Rapp Johansson. Bättre stöd än så kan en stämningsansökan inte få.
De som tyckte att den ansökan utmanade en mycket bister erfarenhet; att rättsligt skydd inte utgår till så missgynnade grupper som de som har varit på barnhem. De hade fel. Jättefel.
Någon kan tycka att man bör ta med i beräkningen hur svensk rätt faktiskt tillämpas. Det här fallet från början av 90-talet är sedelärande: Maciej Zaremba – Jag måste härifrån snarast, hjälp mig…jag hatar att vara här. Varför dog Daniel Sigström?
Den ständige kolerikern Dennis Töllborg har också något att säga om tillämpningen av rätt.
”Det är här den skandinaviska realismen paradoxalt nog slutar i ett värde, all påstådd värdenihilism till trots, nämligen att ”makt är rätt”. Därmed slår den skandinaviska realismen, i sina effekter, alltid neråt, aldrig uppåt, befrämjande status quo och en konsensushegemoni, sökande förklaring för varje anomali i individuella avvikelser (d.v.s. ”ruttna äpplen”) och framgångsrikt avvisande varje alternativ förklaring med att det handlar om ”konspirationsteorier” (d.v.s ”anmälningar av rättshaverister”). Empiri blir i ett sådant system hotfullt, ja rentav en förolämpning, …”[1]
Man kan tycka vad man vill om Töllborg, men han här förklarar han många märkliga juridiska resonemang. Det här också anledning till att varken rasism, diskriminering eller antisemitism ”finns” i den svenska rättsordningen.
Jag är inte jurist och det finns säkert andra skribenter på samma tema, som jag inte känner till. Juridik har liten eller ingen betydelse för mig … eller någon av oss. Det är självfallet så, att en rättsordning där man kunnat neka människor utbildning och sjukvård – och där på samma gång sexuella, fysiska och psykiska övergrepp varit utbredda under långt tid – saknar relevans.
Det är ”pudelns kärna” i de frågor som har med staten och oss att göra. Nya regler, så som i Tvångsvårdsutredningen, är i en närmast absolut mening ovidkommande, eftersom de reglerna som bäst kommer att utgöra ett fikonlöv för ansvarig, men aldrig kommer att innebära en rätt för de som tvingas underkasta sig dem.
Och någonstans kan man tycka att de förtjusta tillropen, varje gång samhället (och andra) anträder vägen mot ett nytt misslyckande, till sist blir patetiska. Förändring kommer inte av inställsamt fjäsk.
Allt det är självfallet ointressant i Sofia Rapp Johanssons mål mot samhället. I just hennes fall kommer säkert den svenska rättsordningen att arbeta utifrån en ny princip som den aldrig har arbetat utifrån förr. Rapp Johansson har ju haft det tufft när hon var liten.
ug-sofia_0Sofia Rapp Johansson. Bild: SVT – UG
18 juni i år kom utslaget, där Rapp Johansson förlorar målet. I domen (här citerad från Rapp Johanssons hemsida) heter det:
”Sofia Rapp Johansson förpliktas att ersätta staten för dess rättegångskostnader med sjuttiofemtusen (75 000) kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635)”
Redan 16 juni, två dagar före domen (sic!) skriver Rapp Johansson på sin hemsida:
”Min advokat låter hälsa:
Sofia blev under sin uppväxt utsatt för fruktansvärda övergrepp, också under den perioden när hon var i Statens vård. För att kräva sin rätt och se till att detta inte händer igen har Sofia stämt Staten för bristerna i vården och tillsynen av henne under uppväxten. Se deras berättelse och stöd deras sak.
Tingsrätten kommer att meddela en dom och i kostnaderna är höga i målet. Det tar mycket tid att utreda vad som gick fel under 18 år av hennes uppväxt, men utredningen är en förutsättning för att Sofia ska få en chans att få en rättvis prövning av domstolen. Sofia och hennes systers kostnader är uppe i 1 250 000 kr. Du kan hjälpa dom genom att sätta in ett bidrag på bankkonto 83279-944 418 310-8 i Swedbank.
Så snälla, hjälp oss.”
Man kan nästan tro att Sofia Rapp Johanssons advokat, en Jens-Victor Palm på advokatfirman Legio, läser hennes hemsida. I en tidigare upplaga av inlägget fanns upplysningen att kontonumret (om det fortfarande är samma kontonummer) gick till just advokaten Palm. Hur Rapp Johansson håller reda på de pengar som går till olika konton på hennes hemsida framgår inte. Kanske har hon lika goda hjälpare som bispringer henne i det hänseendet också.
Du tycker kanske att det är lite trist att Sofia Rapp Johansson har förlorat det här målet och råkat i skuld. Med en dröjsmålsränta på 9,5 % så blir det 118750 kr om året.
Det finns ändå en tröst. Det finns ändå en källa till sann glädje.
Du kan skicka dina pengar till hennes advokat!
ug-jens_0Jens-Victor Palm. Bild: SVT – UG
*
PS. Tack till Inger Olsson för att hon uppmärksammande mig på det här.

Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym14 juli 2015 kl. 14:24

    Att Sofia inte vann i rätten - är bara att vänta från en stat som INTE är en rättsstat - och därför så viktigt att stödja denna starka kvinna, som ju har både begåvning och kommer att ha folket med sig att hå ända till Europa domstolen - där Sverige toppar listan över FLEST brott mot mänskliga rättigheter.
    Detta faktum är som en tickande bomb i Europa , och Sofia kommer inte vara ensam om att kräva upprättelse , eftersom så många föräldrar och barn gått miste om upprättelse i ett land som Sverige som utåt sett ska vara en demokrati , men i så många fall av många upplevs som en diktatur när det kommer till mänskliga rättigheter - samma mönster som finns i migrationsdomstolar , som inte har ett barnperspektiv utan ständigt hotar barn att bli utvisade tills FOLKET och media rasar över hur omänskliga och oförnuftiga beslut som tas, och bara föräldrar får dock erfara samma grymhet i Förvaktningsdonstolar där skötsamma föräldrar i lång rad får möta sina bödlar : socialtjänsten . Som inte bara ljuger under ed, vilket i vanliga domstolar är straffbart , utan dessutom har domstolars fulla förtroende .
    Detta per definition kallas diktatur - att inte få en rättvis rättegång , det är en mänsklig rättighet att få en saklig bedömning i rätten- men detta är inget svensk media rapporterar om, vilket man kan undra varför ?
    Detta är ju en verklighet många fina föräldrar får uppleva , och något som säkert förekommit ända sedan Daniel Sigströms mamma kämpade i motvind mot bödlarna socialtj som lät hennes som dö i en sjukdom lika behandlingsbar som Donia HAssans lunginflammation ej hade behövt ta hennes liv- om fosterhemmet bara brydde sig, och tog henne till sjukhus !
    Det är dessa händelser - som nu nått Europas toppskikt, inget man kan tysta ner hur länge som helst - så Sofia kommer troligen bli ännu ett fall i Europadomstolen, där man konstaterat det man gjort så många gånger hittlills: brott mot mänskliga rättigheter - när ska " die dumme schweden " fatta detta och skapa en rättsstat som inte skjuter upp lidande för barn som redan lidit nog?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)