Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 20 juli 2015

Barn är inga accenssoarer

Att barn inte är som andra ägodelar förstår väl de flesta även om en del inte beter sig på det viset.
En som lyfte det är en skribent på Corren. Hon Har haft en serie. Hon har fått på "nöten" för att hon inte borde lägga sig i hur andra uppfostrar sina barn.
Men som hon skriver:
Nej, det tänker jag inte göra. Inte så länge ni betraktar det offentliga rummet som ert eget vardagsrum.
 
Hon har fått massor av påhopp som hon citerar i inlägget. Kul läsning. Och hon fortsätter
http://mobil.corren.se/bostad/carinaskronika/barn-ar-inga-accessoarer-8191147.aspx
Att vägleda och sätta gränser är inte att kränka, det är att älska och bädda för att barnen ska fungera med andra. Djur- och människoungar behöver ledare och förebilder. Ramar och kramar. Att förhandla om visst kan väl vara bra, men när en femåring tillåts diktera middagsmat sju dagar i veckan och vart familjen ska åka på semester har det spårat ur. Och om femåringen tillåts förstöra en konsert kränks ju både artisten och resten av publiken.

Barn är inget egoprojekt. Ingen liten privat accessoar föräldrarna bär omkring och som endast de själva behöver ha en relation till. De ska växa upp och ingå i ett större sammanhang. Sammanhang där ett visst mått av empati, hänsynstagande och inkänning är nödvändigt för att det ska fungera.

Vill ni att de ska bli avskydda av sin omgivning? Nej, men så hjälp dem då! Hjälp dem att förstå att man inte kan bete sig hur som helst var som helst.

Dit hör alla platser där det vistas många människor och i synnerhet platser dit människor kommit för att uppleva något. Restauranger, kaféer, bibliotek, kyrkor, konserter, flygplan, biosalonger. Hjälp era barn förstå att där gäller andra regler än hemma, annars fungerar det inte. Hjälp dem förstå att människor blir ledsna, arga och besvikna om de inte hör vad artisten sjunger eller har sparkande fötter i ryggen under tre timmars flygresa.

Jag och andra hjälper gärna till.Jag vet att det kan vara urjobbigt att vara småbarnsförälder och tillvaron går verkligen inte alltid på räls.

När en unge får ett utbrott kan avledning vara ett utmärkt verktyg och ibland lyssnar barn mer på en främling än på de egna föräldrarna.

Men jag vill inte få en utskällning när jag gör det!

”It takes a village to raise a child.”Därför: Var tacksam när andra vuxna lägger sig i, om de gör det på ett anständigt vis förstås.

Annars växer era monsterbarn upp till monstermänniskor. Och sådana blir det till slut väldigt synd om.
 
Underbart skrivet. Det finns  länkar till flera artiklar och texten är mycket längre.

Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym20 juli 2015 kl. 10:12

    De värsta monsterbarnen - dock, är alltid de som växer upp utan riktig moral , som bor hos människor som tjänar pengar på dem, som aldrig vet vem de kan lita på, och som växer upp utan trygghet för att socialtjänsten inte längre står för en riktig moral- DE kommer bli Sveriges monsterbarn.

    SvaraRadera
  2. fostermamma21 juli 2015 kl. 11:34

    Släpper fram kommentaren och håller med om att skadade barn ofta blir monsterbarn menhåller inte med om att soc är de som skapar flest Inte heller att familjehem gör det för pengarna. Då skulle det inte vara brist på familjehem Se inlägg d 21 juli

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)