Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 21 mars 2015

Sociala barnavården ska bli rättssäker

Det har varit en träff där man inbjöd olika aktörer till att diskutera krisen inom socialvården. Vad jag förstått så var det inte så mycket diskussion utan mer information om vad som var på gång och hur man skulle gå till väga.
http://www.bpis.se/sociala-barnavarden-ska-bli-rattssaker/
– Vi måste kunna lita på att samhället står för bra omvårdnad. Under en längre tid har det kommit rapporter om en väldigt besvärlig situation, oklarheter och hög belastning. Vi måste garantera barnens rättssäkerhet och att deras röster ska bli hörda.
Det sa Åsa Regnér, barn- äldre- och jämställdhetsminister i samband med att hon bjudit in en rad aktörer inom den sociala barn- och ungdomsvården till en nationell dialog.

Barnombudsmannen Fredrik Malmberg var där.
– Socialtjänsten måste tänka om för att vara tillgängliga. Om ett barn googlar ”pappa dricker” kommer det inte till individ- och familjeomsorgen utan till ideella organisationer.

Cecilia Grefve är nytillträdd nationell samordnare och ska besöka 50 kommuner, två besök i varje kommun. Hon pekade på den rädsla som finns i socialtjänsten – man undviker fel mer än visar resultat.
– Socialsekreterare säger att de sitter väldigt mycket bakom skrivbordet. Vi ska göra en enkel mätning – hur mycket tid lägger de direkt mot barnet och vårdnadshavare? Vi ska också mäta ledarskapet, vad används chefernas tid till?
 
Socialtjänsten är lite för osynlig
Under dialogen med aktörerna jämförde Cecilia Grefve den sociala barnavården med Räddningstjänsten. En liknelse som föll Fredrik Malmberg i smaken.
– Brandkåren är ute på på skolorna, de har varit överallt, men inte socialtjänsten. Barn säger till oss att ”jag vet hur jag ska göra när det brinner men ingen har berättat hur man ska göra om någon är våldsam eller dricker hemma.” Och det är bra mycket vanligare.

Men då gäller det även att man säkerställer att det inte sker så mycket misstag som nu. Det måste helt enkelt bli rätt.
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)