Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 28 mars 2015

Mindre barngrupper och dilemman

Nu är det lärar förbundet som slåss för mindre grupper på förskolan. Jag kan bara hålla med.  Det är svårt att ha arbetsro med så många barn. Det blir lätt stojigt, rörigt och det är svårt för vem som helst att koncentrera sig.
De vill ha riktlinjer med max 15 barn.
https://www.lararforbundet.se/artiklar/forskolans-barngrupper-kan-bli-mindre
Skolverket får i uppdrag av regeringen att utifrån aktuell forskning ta fram riktlinjer för hur man ska minska barngrupperna i förskolan. Vi välkomnar beskedet, men är kritiska till att regeringen inte har inkluderat fritidshemmen i uppdraget.

I regeringens uppdrag ingår tyvärr inte att se över riktlinjer som förbättrar situationen för fritidspedagoger och lärare i fritidshem.
- Nu får regeringen inte glömma en viktig verksamhet, fritidshemmen. De har också utmaningar med för stora grupper i förhållande till antal lärare. Man kan inte hoppa över en del i skolsystemet och tro att det inte kommer märkas, säger Johanna Jaara Åstrand.
 
Sedan ett inlägg i abort debatten och det är inte utan att det låter rätt och riktigt. http://www.bpis.se/abort-ar-inget-etiskt-dilemma/
När abort kommer på tal är det ofta man får höra att ”abort är ett etiskt dilemma”, att ”det är en svår fråga där man inte får vara svart-vit”, eller att man ”inte vill förbjuda men ha en nollvision när det gäller aborter”. Inte sällan är det politiker med en kristen värdegrund såväl som kristna ledare som s­äger detta. Man vill inte ta moralisk ställning för abort. Men man vill inte heller ta en tydlig ställning mot fri abort.
Precis vad detta är ett uttryck för är svårt att säga. Kanske man helt enkelt inte satt sig in i frågan. Eller så står man mitt i spänningsfältet mellan en privat moral som fördömer medvetet dödande av oskyldiga människor och ett politiskt samhällsklimat som ser abort som en rättighet.
För att illustrera varför jag finner det obegripligt kan man jämföra med andra människovärdesfrågor där hela samhället är enigt. Hur känns följande påstående: ”När det gäller slaveriet får man inte vara svart-vit”, ”Vi har en nollvision för slaveri, men förbud tror vi inte på”, ”Slaveriet är ett moraliskt dilemma”.
Eller ta kvinnomisshandel. Är det en svart-vit fråga? Ja! Är en nollvision tillräcklig? Nej! Är det ett etiskt dilemma? Nej! Kanske någon hävdar att abort skiljer sig från dessa frågeställningar. Ja, abortliberaler hävdar det.
Men alla som tror att människan blir till i och med befruktningen, alla som dessutom har den kristna tron att Gud formade oss redan i moderlivet, och alla som säger att det är två skyddsvärda individer, alla dessa måste svara på frågan om varför man accepterar en lag som gör värdefulla människor helt skyddslösa, när man aldrig skulle acceptera något sådant i andra människovärdesfrågor. Däri ligger obegripligheten!
Att abort (och andra människo­värdesfrågor) kan utgöra ett dilemma är självklart. Men det är aldrig fråga om ett etiskt eller moralisktdilemma. Här är inte moralen ambivalent och går inte i båda riktningarna. Det finns inga moraliska skäl för slaveri eller kvinnomisshandel. Moralen tar ställning mot dessa saker. Det är andra krafter som kan ligga bakom att man beskriver något av detta som ett dilemma.
Bakom slaveri kan det ligga ett ekonomiskt dilemma (”hur ska vi få tillräckligt med billig arbetskraft till bomullsfälten?”) eller ett psykologiskt dilemma hos den våldsamme mannen (”jag älskar henne men blir rasande arg på henne”).
Men den som inte har slavar, eller den man som inte slår, lider knappast av samvetskval för att de inte gjorde något av detta. Moralen tar entydigt ställning i dessa människovärdesfrågor. Och tror man att abortfrågan involverar två skyddsvärda individer, och där abort dödar den ena, så måste man våga säga som det är.

Något jag också tycker att man ofta missar är att det finns säkert 20 preventivmedel man behöver inte bli med barn idag om man inte vill.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar