Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 19 mars 2015

Använde LVU för att hämta barn efter vårdnadstvist

Nu kritiserar JO en kommun för att de använt LVU för att ta ett barn i en vårdnadstvist.
http://www.bpis.se/socialtjansten-anvande-lvu-for-att-hamta-barn-efter-vardnadstvist-far-allvarlig-jo-kritik/
Efter en längre tids konflikt mellan två föräldrar om vem som skulle ha vårdnaden om deras son avgjorde tingsrätten slutligen att pappan skulle ha huvudansvaret för vårdnaden.
Pappan vände sig därefter till socialtjänsten för att få hjälp med flytten av sonen från mamman till honom.
Socialtjänsten försökte då organisera ett möte mellan pappan och sonen i en bowlinghall med både socialsekreterare och polis närvarande. Tanken var att sonen skulle övertygas om att flytta till pappan och att han direkt efter mötet skulle följa med pappan till ett boende – någonting som varken mamman eller sonen ska ha förberetts på.

Mötet i bowlinghallen blev dock inte av eftersom sonen inte ville gå dit.
Beslutade om LVU
Dagen därpå besökte två socialsekreterare pojkens skola för att försöka få honom att följa med till pappan, men pojken ska då ha sprungit iväg ”utan kläder och skor”.

Senare, samma dag som händelsen vid skolan, beslutade socialtjänsten att sonen skulle omhändertas enligt LVU, lagen om vård av unga.

I en tjänsteanteckning från socialtjänsten står det:

”Bedömning görs att vi måste ingripa direkt och att vi inte kan vänta längre och tro att situationen går att lösa på frivillig väg då mamma har nekat kontakt med socialtjänsten och ej vill medverka till en förändrad situation för S (sonen) och bistå verkställighet att tingsrättsdom där pappa tilldömts vårdnaden och boendet.”

Borde gått till domstol
Justitieombudsmannen Lilian Wiklund har nu gått igenom socialtjänstens hantering av fallet och anser att agerandet strider mot lagen
 
Nu kritiserar JO för han borde ha gått till domstol.
Socialförvaltningens medverkan förutsätter båda föräldrarnas samtycke och förvaltningen ska arbeta i samråd med dem. I det här fallet diskuterade socialförvaltningen inte planeringen med mamman
Inte heller gjordes besöket i S skola i samråd med M. Förvaltningen har således försökt att 'verkställa' domen om vårdnad bakom ryggen på M. Detta står i uppenbar strid med hur socialtjänsten ska arbeta. 
JO skriver att beslut om vård enligt LVU inte får fattas för att tillgodose något annat ändamål än just de som anges i lagen. Socialnämnden får allvarlig kritik både för att nämnden har försökt hjälpa pappan att "verkställa" vårdnadsdomen bakom ryggen på mamman och för att nämnden har beslutat om ett omedelbart omhändertagande enligt LVU i stället för att hänvisa pappan till att ansöka om verkställighet av vårdnadsdomen hos domstol.
 
Jag vet inget om ärendet men spontant reagerar jag på att om soc bestämt sig för att ta ett barn så får de gå bakom ryggen på vem som helst. De får även ta barn oplanerat och använda både polis och annat de anser behövs.  Det måste vara lika för alla kan jag tycka men så är det inte.
 
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)