Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 6 mars 2015

Nu är det nog

Arbetsmiljö verket håller på att se över socionomernas arbetsbelastning http://www.bpis.se/nya-regler-ska-stoppa-stress-och-konflikter-pa-jobbet/
Psykisk ohälsa är det snabbast växande arbetsmiljöproblemet, inte minst bland tjänstemän i offentlig sektor. Under de senaste fyra åren har antalet sjukskrivningar som orsakas organisatoriska och sociala faktorer ökat med 50 procent. Det handlar om för mycket arbete, för hög arbetstakt samt problem i relationerna på arbetsplatsen som mobbning och trakasserier.


Arbetsgivaren ska se till att arbetsfördelningen inte ger upphov till skadlig arbetsbelastning, att de anställda vet vilka arbetsuppgifter de ska göra och vilka befogenheter de har. De anställda ska också veta vem de ska vända sig till om de behöver hjälp och stöd.
När det gäller arbetstiden ska arbetsgivaren också försäkra sig om att de inte leder till skador för personalen genom för långa arbetspass, skiftgång eller för mycket övertid.
Arbetsgivaren ska undersöka och bedöma om det finns förhållande som kan ge upphov till konflikter och kränkningar som kan leda till ohälsa. Om det ändå inträffar ska det finnas tydliga rutiner för hur man kan slå larm och var den som är utsatt snabbt kan få hjälp. 

Det behövs eftersom fler och fler slår larm. Nu senast Malmö. Fallet Yara skulle lika gärna kunnat hända där säger ett antal handläggare. Nu är det nog skriver de i en debatt artikel som kan läsas under länken.
http://www.bpis.se/malmos-sociala-skyddsnat-haller-inte-ren-tur-att-inga-allvarliga-fall-missats-2/
Arbetsbelastningen och personalbristen är två stora orsaker.

Men nu är det kommuner som tar krafttag Här är en som chockhöjer lönen. Då de sökte personal senast var det ingen som sökte. Nu satsar man på att locka personal dit genom att höja lönen.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/chockhojde-hel-personalgrupps-lon
Det blir allt svårare att rekrytera erfaren personal för att arbeta med barn och unga på socialtjänsten. På Orust kommun fick nyligen en hel personalgrupp en lönehöjning med 2000 kronor rakt av för att motivera dem att stanna kvar.
När Orust kommun nyligen hade ute en annons för att rekrytera socialsekreterare fick de första gången inte en enda sökande. Andra gången den låg ute sökte fyra personer men av dem har en hoppat av och två fått andra jobb. Kvarstår gör en sökande.
– Det är stressande och drabbar de andra stabila socialsekreterarna som får bära arbetstyngden, säger Annika Westlund.
Som orsak till det problematiska läget pekar Annika Westlund bland annat på ett nytt lagkrav från i höstas om att socionomexamen krävs för att arbeta som socialsekreterare med barn och unga inom socialtjänsten.
Men den främsta anledningen anser hon vara att den hårda arbetsbelastningen gör jobbet impopulärt. Hon pekar på att handläggarna är klämda mellan förväntningar från myndigheter, barn som far illa och föräldrar som kan känna sig kränkta.
– Lägg därtill hård mediabevakning samt att vi granskas av IVO så blir det en hård stress som inte lockar socionomer, säger Annika Westlund.
 
Det kan nog locka personal dit och kanske få dem att stanna. Blir de fler så blir arbetsbelastningen inte så hög så ökar chanserna också att de gör rätt.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)