Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 29 mars 2015

Barn och aktiviteter

Hur många föräldrar är det inte som knappt hinner med något annat än att flänga runt till barnens alla aktiviteter.
http://www.bpis.se/aktivera-inte-ihjal-era-barn/
Ska din treåring åka skridskor, gå på balett, och spela fotboll? Och när helgen närmar sig, finns det två eller tre aktiviteter inplanerade? Och hur tidigt måste barnen gå upp på söndagen för att hinna till simningen?
Många föräldrar anser att alla dessa aktiviteter berikar barnens liv. Jag är inte lika övertygad. I många fall gör de mer skada än nytta.
 
Frågan är när aktivitetshetsen kan upphöra och ett fokus hamnar på att barn och föräldrar får mer tid tillsammans.
Att röra sig är viktigt, men varför kan vi inte aktiveras tillsammans med våra småbarn?
Låt barnen hjälpa till att kratta löv i trädgården, tro mig, de kommer att sova gott efter den fysiska ansträngningen. Eller gå ut i parken och skapa lövhögar att hoppa i tillsammans.
Den tid ni ska försöka hitta i kalendern är ”luckorna”. Luckan en lördag som möjliggör att ni kan sova tills ni vaknar och därefter låta väder och humör styra vad ni vill göra som familj.
Eller låt barnen själva komma på leken, helt utan att ni föräldrar ger dem alla instruktioner och låt dem därefter få leka klart.
Barnen kommer att njuta, dels för att de inte behöver prestera (vilket de gör i styrda aktiviteter) och dels för att de får vara med sitt livs stora kärlek, du som förälder!
 
Naturligtvis är artikeln längre.
Jag håller med.
Här i familjen får ingen göra mer än max två saker per person annars får vi inte ihop det.

Jag vill uppfostra mina barn eller påverka de barn som bor här. Det vill jag inte lämna över till andra. Vi gör mycket tillsammans, vi respekterar varandra och hjälps åt. Vi diskuterar och planerar och pratar mycket. Även de små får vara med. Och deras ord väger lika tungt i diskussionerna. Sedan är de oftast lätta att övertyga bara man ger dem rätt argument. Men det viktiga är att de känner att de varit med och bestämt och det brukar aldrig vara några problem även om det kan vara lite resväg eller annat.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)