Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 8 mars 2015

Mamma dömdes för misshandel av sina barn - får ha spädbarn i fängelset

Behöver vi fler bevis för att vuxen perspektivet väger tyngre än barnperspektivet? Att föräldrarnas rätt att bestämma över sina barn väger tyngre än barnens rätt till trygghet?
http://www.bpis.se/mamma-domdes-for-systematiska-brott-mot-sina-barn-far-ha-spadbarn-i-fangelset/
När dottern föddes bestämde socialnämnden i Haninge kommun att barnet skulle omhändertas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Beslutet fastställdes av Kammarrätten i Stockholm.
 
Kriminalvården avslog mammans ansökan om att få ha barnet hos sig på anstalten Färingsö där hon var placerad. 
Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten i Stockholm som slog fast att det med hänsyn till barnets behov av en nära relation och anknytning till sin mamma är bäst för dottern om hon får vara hos kvinnan. Förvaltningsrätten stödjer sig bland annat på socialnämnden i Haninge:
”Nämnden bedömde att Y (mamman) trots de brott hon är dömd för kan tillgodose ett nyfött barn den praktiska och känslomässiga omvårdnad det behöver. Bedömningen gjordes med hänsyn tagen till att de brott hon är dömd för inte riktat sig mot barn i så liten ålder.
 
Om hon sitter inne för det så är det allvarliga övergrepp. Vet inte hur länge hon sitter men sitter hon för att allvarliga systematiska övergrepp sina andra barn så är väl risken uppenbar att hon skall göra det igen. Sitter hon längre så får barn bara vara med sin mamma under första året. Det innebära att de först skall få en anknytning och sedan säras på. Hur tänker man där?

Talade i veckan med ett familjehem som har en liten på 2,5 år. Pappan har kommit in i bilden nu i höstas. Nu får han plötsligt ha umgänge varannan helg trots att han bor på ett behandlingshem. Han har inte ens egen lägenhet. Umgänget har inte gått så bra utan familjehemmet har tvingats hämta mitt i natten för att hen gråter otröstligt. Sedan tvingas de åka tillbaka med hen på morgonen för att fortsätta umgänget. Soc har sagt att man jobbar på hemgång till honom. Men jag hävdar att före en hemgång måste man först utreda hans föräldraförmåga och hur hur kan man göra det på ett behandlingshem för missbrukare?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar